Tillbaka till byn

Äh, när man ändå är igång liksom. Jag var hemma i Karlstad igen i helgen. Vårt nya hus står ju klart nu så det kunde va gött och komma hem och kika på det. Huset var fint. Många trappor. Trapporna är bra för vardagsmotion, för mig blir det mer någon form av intervallträning dock eftersom jag är så tankspridd och alltid glömmer saker på olika våningar vilket gör att jag tillbringar mer tid i trapporna än i något annat rum.

Kort resumé av olika akiviteter:
Torsdag var jag på mitt första Friskis & Svettis-pass (Friskis & Svettis - kanske det osexigaste företagsnamnet någonsin. Jag undrar hur det började? Jag tror det var såhär: Två kvinnor, Astrid och Viveka ca 35, började köra jympapass i nån gammal skola för andra tanter i klimakterieåldern. Astrid var i bättre form än Viveka och blev därför Friskis medan Viveka blev Svettis, i samma putslustiga anda som någon döper en frisérsalong till Hair é jag så döpte dom sin begynnade franchise till Frsikis och Svettis).
Hursomhelst, det var ett Ki-Box pass, en slags aerobicsboxning. Det var skoj, men dyrt.  
Sen såg jag och Emps 'Run Fatboy Run', en trea.

Fredag är jag handlar med bror på Ikea. Jag selar King Kong på PS2 och önskar mer än någonsin att jag var en 10 meter hög jätteapa. På kvällan bakar vi pepparkakscheesecake som blir sisodär och Rocky Road som blir snäppet bättre. Kvällens citat kommer från två 18-åriga tjejer som går förbi oss på stan, vi undrade var dom hade varit på fest. Det lät rätt kul:
Tjej 1: Uuuuh, ja ä så töschti!
Tjej 2: Inte så könstit, du drack ju inge mjölk!
Tjej 1: Gjorde inte ja?! Ja sög ju uta bare den!


Lördag ska jag försöka handla julklappar men det blir mer en slags inspirationsgrej. Jag och bror tänkte ha fest på kvällen men det blir inte så mycket med det. Jag kommer på att jag inte känner så mycket folk i Karlstad längre och brorsan ser på Hockey med Markus "Ponnyrass" Karlsson. Efter ett en lång tid i ett slags förfest-antiklimax så beger vi oss till Nöjes. Johan hittar ett piratsvärd som han attackerar en pissade Markus med. Kvällens ord är "Blåsbaj" som jag inte kan förklara här eftersom vuxna läser det här. Vi blir övertalade att gå till Ankan istället. Vi träffar en kille i kön som vi kallar Kiosken (efter att ha frågat kontrat Mackans fråga om han hade snus med: "Bak elle portion?" och därefter bjudit på öl och sedan velat bjuda på pizza)

Söndag: Jag spelar mer King Kong och tänker att en dag ska jag också bli hårig och jättestark. Jag ritar en bild på Martin Timell på uppdrag av Carl i klassen som ska på glöggparty hos Äntligen Hemma-gänget. Sen åker jag tillbaks till Stockholm. 

Här har ni bilderna
 

The Comeback!

Okej, jag bröt mot de stadgar jag satte upp när jag startade den här bloggen. Ett uppehåll på en månad och en vecka blev det. Jag kan först och främst skylla på att min dator var på lagning efter att jag, erm, snorade ner tangentbordet.
True story. Det var liksom inte med flit. Utan under en kraftig förkylning så dök en kamikazedroppe av rinnsnor ner från min näsa och landade nånstans mellan n- och m-tangenten. Vilket resulterade i ett byte av tengentbord som gick på sisodär 900 spänn. Det är den dyraste förklylning jag haft så kom fan ihåg att snyta er innan ni sätter er vid datorn.

Hur som helst nog med beklagande och ursäkter. Jag är tillbaka, idag är den andra advent, och ni kommer inte behöva vänta mer än till imorrn innan frälsaren är här och pånyttfödd. Hallelujah!

Solarna i Karlstad

Det var gött att komma hem till byn igen. Inte bara för man får höra värmländska igen men det är rätt breaka från en stad med männsikor som har glasögon med vanliga glas i för att det är tufft (eller sympatiserar de bara att de som tvingas bära glasögon) och överfyllda tågvagnar med svettiga gubbar och kids som spelar Arash ur sin 3-mobil. Värmland är mer avslappnat, man kan gå på krogen och se ut lite hur fan man vill, slippa ångest över att välja ställe eftersom utbudet är begränsat till 5 olika.

Man märker ju dock att man blivit lite skadad när man på Torsdagsnatten ska iväg till en fest (med bror), upptäcker att transport 1 (Hildur - vår polo) har blivit hämtas av Mamma. Transport 2 (Anders bil) är ett jävla hemmabygge som saknar back - efter 10 minuters förösk att "vicka ut den" som bror tyckte var en god idé så gav vi upp. Transport 3, var taxi som sen skulle delas hem med anonym tjej, gick bort efter att bror börjat prata om att jag skulle söka alternativa sängplatser kl 2 på natten. Skadan som jag pratade om är att mitt allt det här sitter jag och suckar över kollektivtrafiken i karlstad som fan skulle beöva lite tunnelbana.

På fredagen var jag och titta på vårt nya hus. Det kommer bli fint. Vi har en altan på taket.
På kvällen mötte jag återigen upp med Sebba och Emps (vi käkade massa mat hemma hops bror i torsdags också),
för att trappa ner till en ost-, kex- och spelkväll med specialgästerna Jonna med vän (som hette Josefin) och Gåre.
Jag käkade snabbt upp all ost eftersom kombot Høng-ost och accia-honung var asgott och ingen annan åt. Sebba som länge kritiserat mig i mina förösk att dansa Soulja Boy-dansen fick nu föröska lära sig den men vi gav upp. Jag och Emps vann en jordsksredsseger i Melodifestivalen och sen ville vi ut till Ankan. Kön var dock för lång och vi gick och åt igen istället (Burger King). Gåre får en kupong som berättigar en gratis Angus vid köp av ett Angus-meal. Framme i kassan lämnar han dock tillbaks den till mig och jag står förvånad och undrar varför i helvete han gör det?
Vid Storkyrkans port där vi sitter oss i skydd mot vinden erkännar han att "en kille som spelat i Skattkärr den här säsongen stod i kön bredvid" och Gåre vill inte visa som "gam" genom att använda kuponger. Vi är alla rädda för något antar jag.

Lördag var jag på Ikea och köpte mig en fin byrå. Sen var jag hemma hos Sebastian och skrattade åt Grotesco och gamla miltärhistorier med hans pappa På kvällen tänkte vi att vi skulle ut med Emps, men eftersom man inte ska festa på 75% entusiasm så hyrde vi tre filmer istället. Utan att ens påverka nämnvärt mycket så blev det tre filmer jag ville se (annars brukar jag propsa för filmer ingen annan vill se, få min vilja igenom och andra emot mig). Nu blev det i alla fall:
Sweeney Todd - Mycket mycket bra
Be Kind Rewind - Okej
Beowulf - Tja, den funkade.

Söndag var som en lång god deg till dag. Vi bara jäste och fick massa gott i oss hemma hos Sebba, man borde tala om den Thorénska gästfriheten som ett vedertaget uttryck. Sen åkte jag hem emd tåget och fick en liten grabb som hetter Mårtas framför mig.








Öh, en sån där taggning

Ja, så grejen är alltså att jag ska fylla i en slags mall, lite som de där kompisböckerna man hade eller inte hade när man gick i mellanstadiet, nu mer tror jag det kallas "taggning" här i bloggvärlden . Jag "taggad" av Maria, jag har tidigare hört ordet "utmanad" men eftersom det inte ligger så mycket utamaning i att fylla i en lista så föredrar jag taggad.

1. shop for clothes: HM och Myrorna - allt som är nedsatt pris för jag är så jävla snål.
2. furniture: Jo, tack, ser lite tomt ut annars.
3. sweet: Jämt, i mängder, allt.
4. city: Bryssel är ballt 
5. drink: "Blanda till nåt alkholfritt"
6. music: Tycker du inte om det? Då är det stor chans att jag gillar det.
7. tv: Jag vet inte vad som går på tv längre. Arkiv X var bra runt millinieskiftet.
8. movie: Existensiellt, bloddrypande eller både och därigenom: I Heart Huckabees, Cannibal The Musical, Ravenous
9. workout: Kuta fram och tillbaka till kylen?
10. pastries: Se 2, men donuts är svar 2 upphöjt i 2
11. coffee: Om Sebastian mamma Christina gör det...

Eh, då taggar jag Micke Svanberg

Kort uppdatering i punktform

- Jag var med i En Poetry gang bang tävling med en dikt om hösten förra veckan. Det var nervöst och kunde gått bättre men jag ska göra comeback om någon vecka tänkte jag. Jag tror folk kan ha känt sig träffade när jag påpeka folks fåfänga och mitt hat mot hösten. Nästa dikt handlar om kärlek, den är rätt söt. 

- Förresten hatar jag inte hösten speciellt mycket, och tvingas ovilligt erkänna att den är rätt okej, kanske t.o.m med bättre än i Värmland.

- Jag fick B på min hemtenta i första delkursen. Jag är nöjd.

- Jag är nästan snorfri nu. Tur det för det är är den kostsammaste förkylning jag haft i och med att min näsa droppa snor på mitt tangentbord och kortslöt m-tangenten. 1000 spänn för ett nytt. Hade varit billigare att köpt Kan-Jang på en gång.

- Jag är jävligt taggad för att se "Låt den rätte komma in" ikväll.

- Jag kommer hem imorrn. Det ska bli gött.

Officiell ursäkt

Med anlending av de två tidigare inläggen, som först fördömmer folk som använder uttrycket: Love it, och sen ett om döden, vill jag bara göra det klar att jag mår bra och jag inte är på väg att göra nånting i stil med var Michael Douglas gör i Falling Down eller liknande. Jag har till och med börjat uppskatta hösten. Då är det illa ,eller bra, beroende på hur man vill se det...


Döden

Idag googla jag Döden, men hittade inget av intresse...
Jag tror det är det ödesmättade med död i bestämd form, som en personifering som gör det hela intressant. Jag antar också att just googla Döden avdramatiserar det hela.

Ps. Jag mår bra. D.s

Hate it

Det finns uttryck som man spyr på, jag funderar att göra det här till en egen kategori i bloggen, isf blir det första:

Love it.

Alla modebloggares favorit plattityd, Love it har kommit att sammanfatta saker som personen i fråga tycker om utan att man för den skulle behöva motivera det, lite som att man helt blint ska lita på personens personliga smak (det ska man aldrig göra, fråga alla som sett på film med mig). Det, och det faktum att den Värmländska motsvarigheten: Älsker't! blir undanträngt gör att Love it blir dränkt i upptstötning.

Asså, awesome, haha, pow lixom!

Galet, galet skoj helg i Karlstad. Men jag har bråttom och vill plita ner mer om det sen.

Igår såg jag och Pondfire Step brothers, Will Ferrels, John C. Reillys och Adam McKays återförening efter Talladega Nights. Som vanigt är det lite hit n miss på deras humor, släng ut allt och skratta åt det ni känner för och man skrattar ju åt mycket, även det billiga. Ferrel och Reilly är ett knäckande bra radar par och jag håller med Empire recensent om att även om det inte är Anchorman så är det ett bra steg på vägen tillbaka.

Stundtals roligare än filmen var dock de två grabbarna i 17-18 års åldern som totalt omedvetna om sin egen dumhet skapade ett eget svenskt radarpar ur samma skola som Beavis and Butthead, Bill and Ted eller eventuellt som två Bart Simpson, genom att kommentera varje skämt på duken med ett "Asså! Hahaha" eller Awesome! Hahahaha" och ibland i någon halvminut efter åt återberätta vad som just händae "Do you like gucamole? Åså brakar sängen. Pang! Asså! Hahahaha" . Väldigt underhållande  

Och det är vänliga människor var jag än går...

Nog för att man själv blir glad när man får tillbaka sitt SL-kort man att alla som man pratar med om det blir lika glada är ju änuu roligare. Den mustachprydde mannen på hittegodsavdelning som var glad för jag haft sån tur, den vänliga damen i på SL-centret där jag fick tillbaka pengar för det det kort jag hade köpt efteråt. Jag blev så glad så jag köpte ett par fina solbrillor som nån hade glömt på en tunnelbanan nångång i maj för 20kr.

Idag vill jag nog fan inte klaga på nånting alls...

Sju dagars-karma

Nöjd, belåten, glad. Inte för att förklylningen är borta (för det är den inte, men det är kanske lite bättre...kanske), därmeot delvis för att det har varit en mycket trevlig dag på Stockholmsmässan, som förgylldes av en suverän morotskaka, lite kreativt skapande och den evigt underhållande Calle. Men merparten av mitt kontrollerade och behagliga upprymdhet kommer från det faktum att mitt SL-kort har hittats on imlämnats till hittegodscentralen.

Så vadan denna rubrik? Jo, ni som känt mig ett tag minns kanske även hur mitt pass och min kamera försvann en dag före nyår i Sydney och återficks...sju dagar senare. Om jag ska se det som ett slags regelbundet straff att få sakna viktiga materiella ting i sju dagar återstår att se, exemplen är just nu för få men nog är det märkligt. Kanske är det dumt att se det som straff överhuvudtaget, värre vore ju att aldrig få tillbaka det. Kanske är det ännu dummare  att blanda in överjordiskt ingripnade överhuvuvdtaget men det ärväl så vi gör när människors handlingar överträffar våra förväntingar, deras misslyckanden däremot är en helt annan sak.


Apropå snor...

Häromdagen hörde jag för första gången om nåt som kallas "Snor-sugare" som tydligen är en makapär man suger ut snor i bebisars näsor med. Av alla saker kringt barn och föräldraskap är det det första som skrämt mig. 

Ps. jag är inte med barn Ds.



 


Snor-Jon

Jag vaknade imorse med en pet pörkylning. Min näpa är pnorig. Jobbigt. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande under natten när jag smällt i min c-vitamiin nu ikväll. Bergis är det den obefintliga nattsömnen i helgen som trigga skiten. Imorrn ska jag jobba på Arvfondsdagen (läs: Alfonsdagen) på Stockholmsmässan. Då får man en trerättersmiddag, och jag bangar ju aldrig på mat.

Det blev fel på popcornen

Två iaktagelser från kvällen:

- Oavsett vad jag tidigare sagt i i frågan så står det nu klart att micropop är att föredra före sorten man poppar i kastrull. En efter poppning micro behöver micron inte rengöras med stålull, det krävs också mycket mer till innan dit kök rökfylls och du får svårt att andas jämfört med användning av kastrull för samma ändamål.

- Pernilla Wahlgren verkar ha en lite märklig reltion till sin mor i reklamen för en hårfärgen Nutirisse: "Hej Mamma! Jag har färgat håret igen med Nutrisse. Det ger näring åt mitt hår". Vad var liksom frågan? Brukar du ofta ringa och göra reklam för hårprodukter till din mamma över telefon? "
Jag brukar också ringa mina föräldrar ibland men det är mer "Hej! Hur är läget?" än "Hej Pappa!  Jag har nyss bajsat och torkat mig med Lambi. Det är så mjukt mot mina skinkor"


Ord och uttryck: Fekke

 Fekke - Substantiv: Tydligen stockholmska för Fest.
Ex:
Men öj, Jon, har du fekke i helgen eller? 


Min bränna cd-ångest

Det är sällan jag får ångest över saker, när det liksom tar evigheter att göra det enklaste saker (eller ja, med definitionen så är sällan kanske att ta i, jag har ju liksom aldrig lyckats städa mitt rum t.ex.)

Hur som helst, min ångest slås mig som hårdast när jag ska bränna blandskivor, partyskivor i synnerhet. I min hjärna uppstår ett kaos där jag slåss mot viljan och hoppet om att det jag tycker är bra, det tycker alla andra också samt det  obevekliga faktum att det jag tycker är bra, det gillar faktiskt ingen.
Då föröker jag istället kompromissa och sätter igång att leta låter som vi kanske alla kan gilla. Jag måste lyssna om på låtarna, känna om de går att dansa till, bli besviken när det inte funkar att dansa till dem, försöka återupptäcka gammal musik och sen bli upprörd över att jag inte vet hur man ska blanda allt. I ärlighetens namn borde jag nog helt enkelt inte ta på mig att göra blandskivor som andra ska lyssna på (undantaget dig Sebba, du kommer få fortsätta lyssna på vad jag skickar dig) 

Nu har jag i alla fall lyckats göra två - en crowdpleaser med guilty pleasure-låtar där jag faktiskt försökt att sudda bort alla drag av personlig smak och åsikt och inte kompromissat något. Men sen också bara för min egen skull (Nej, okej, jag tog inte med The Kristet Utseende så jag antar att jag tänkte på de andra också)

Fredagsklubben imorrn

Har nyss kommit hem från dagens jobb på Pungen (som vi kallar teatern). Fredagsklubben kommer bli asbra. Jag är laddad, taggat och redo. Dessutom köpte jag ett flak med Ginger Beer (till lite mer pengar än vad jag tänkt, jag får förhandla hårdare nästa gång) så nu är jag ännu mer laddad, taggad och redo.

Kvällens jobb är att bränna partymusik,  jag hoppas att jag He-Hej Kanin nånstans. Ingen fest är ju fullkomlig utan den.


Tummen upp för Gladh

Christina Gladh hade fick fel hårgfärg kan man läsa här, hennes hår blev rött istället för askblont. Jag blir mest nöjd över att hon faktiskt låter bli att göra den till kritiska-konsument-artikeln tillhörande "korslagda armar och arga pannan-posen" eller "händerna vid sidan och hänga läpp-minen" utan stället ser tämligen "Ajsing-bajsing, tja, så kan det gå-glad" ut på bilden istället. Mer sånt svenska folket!

(Ja, jag vet, det är Aftonbladet. Men det är sent okej? Jag hade inte mycket att göra...Jag menar artiklen är ju fortfarande dålig och nyhetsvärdet noll. Även en ful hund kan ju få en klapp, eller hur?)

Gött ljud: Emil Jensen

Om det är en platta ni ska köpa i höst är Emil Jensens självbetitlade tredje fullängdare. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen (och igen och igen...), karln är ett geni. Sveriges kanske bästa textförfattare har musikalitet att matcha med och varje spår är ett nytt kapitel som bara kan läsas om och bli bättre och bättre (och jag är så pretto så pretto) Jag hatar att ha snacka i absoluta superlativ så nu när jag spyr ut den förbehållningslöst positiva kritik fattar ni ju att jag är tagen och ärlig.  Nog med hyllandet. Sluta läs. Spring å köp (laddar ni ner den kommer det finnas ett pris på ert huvud)




  

Saker som ändå gjort mig glad idag:

- Att det fortfarande är mysigt att lyssna på Rachel Portmans löjligt vackra musik till Ciderhusreglerna var jag än går. Synd att man inte kan vara i Maine den här tiden på året. Det är nog fint.

- Att jag har både kurslitteraturböckerna som mina klasskamrater fortfarande letar efter

- Att jag äter ordentligt igen

- Att förberedelseran till Fredagsklubben på Ung utan Pung går tokbra

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0