Jon - men eller hur?

...Aftonbladet är sjukt jävla dålig tidning, inte minst på nätet (så sluta gå in där pucko)

...jag ska ge mig själv godisförbud för det är inte nyttigt för varken kroppen eller plånboken

...Att brittisk accent är så är vackert t.o.m när den snackas av galna gangstrar som i Snatch

Idag gick jag upp vid havl sju för att vara vid universitet vid åtta för att skriva klart hemtentan. Sen satt jag och skrev konstant (två pisspauser) i 6 timmar. Jag blev klar med all text och nu ska jag bara dubbelkolla formalian och fotnoterna (fotnötterna låter roligare). Idag var det genrep på föreställningen också, det kommer bli kul. Jag får säga älgstudsare på värmländska. 18:30 imorn på Farsta gymnasium för den som vill kika.

...var nåt av det jag skulle tänka mera på i fortsättningen när jag skrev uppsatsatser, fick jag förklarat i anteckningar i blyerts på den övningsuppstas vi fick tillbak idag. Jag förstog kritiken och sög åt mig som en svamp.
Värre var det med Carl som la pannan i djupa veck och suckade över sitt papper som han tyckte såg ut "som en Miró-målning" p.g.a av alla understrykningar, cirklar och kommentarer.

Ah, för även om det inte var Hulk som slog en så var golvet tämligen hårt när vi övade en fightingscen inför den kommande föreställningen med Ung utan Pung. 

Vi tränade även sång, och ni som känner mig bör nu få svettningar och orolig stirrig blick, och för er som inte känner mig får ni nu veta att jag har musikalitet som ett genomsnittligt spädbarn. Eller som Jimmie Pop skojar: "I sing like an amputee - Can't hold a note, can't carry a tune" .
Så när vår ledare Johan frågar vilken stämma jag sjunger får jag förklara att "det här med stämmor inte riktigt är min grej" och att jag därför "tänker sjunga rätt svagt". Johan säger sen att så jävla pjåkigt var det inte och jag faktiskt låg i rätt tonart, och ja, jag är så anspråkslös att jag faktiskt tar på mig nöjet att vara glad över att i alla fall klarat det.

Sister Hazel är  ett sånt där band som i princip alltid får dyka upp på soundtracket till amerikanska romantiska komedier - i eftertexterna till Djävulen och Jag, hiten Your Winter i Tio orsaker att hata dig för att nämna några. Kul för ett gäng snubbar som alla ser ut som alla manliga vikarier och frititdsledare du nånsin haft. 
Hur som helst, melodier och slingor som biter sig fast är de jävligt duktiga på i alla fall och den nästan ,men bara nästan, äckligt klibbiga  prom-sing-a-longen "Champagne High" är defintivt inget undantag.

Det blir rätt uppenbart att man måste tjuvlyssna på ett samtal på tunnelbanan som börjar "Jo, så vi ska åka upp dit och spränga huset", speciellt när det är en 70-årig tant som säger det med visst sken i ögonen.

Utan att ens föröska ser jag ju ibland ut att vara expert på det, men nu står det ändå still. Hur fan klär sig man sig inför en arbetsintervju för lärarvikarejobb?

Brorsan och Sebba dök upp i fredags. Dök upp och dök upp, Sebba ser mig man ju på rätt långt håll men i alla fall. De kommer invandrandes på centralen och vi beger oss mot Gamla Stan för att stuva in väskorna i morsans lägenhet.
 
I morsans trappuppgång har alla likadana dörrmattor, sådana där röda/beige i strå, förutom en rebel som förvisso även han/hon har en i strå men med betydligt fler fula färger. Med tanke på att personen i fråga verkar ogilla att följa andra och har viss försmak taskiga färger kan det vara en miljöpartist men vi ringde inte på för att undersöka.

Senare på stan  hade Brorsan på sig guldbyxorna och sprider cash sig som det vore svett på en innebandyplan inne på Weekday , Sebba känner sig ful i håret och jag är mest hungrig.

Efter att varit lagom töntiga med att försöka tajma pinget på könummerpresentatören med ett finger i luften på systemet (jag rekomenderar den nya alkholfria cidern Stowford Press å det varmaste) drar vi hem för att bygga björn (förklaring kommer snart i kategorin Ord och uttryck) och chilla innan vi ska ut för att käka.

Käka gör vi på Grogg på Söder. Vi plockar vuxenpoäng genom att beställa dyr förätt, låta Johan i kunnig ton fråga saker som "Månadens öl...vilket är det?" och lämna ordentlig dricks. Vi förlorar dem emellertid med samtalsämnen som Topp 3: B'J's och min egna undran om "det är mycket majs i majskycklingen?" 

Planen på att gå ut faller lite på att Brorsan tycker att det vore mysigare att träffa John Blund än de hotta brudar från Djursholm som han nynnat om så ofta. Jag och Sebba går förvisso ut på en jakt efter ett ställe, men bir besvikna på att så mycket faktiskt stänger redan vid ett och tar en kopp kaffe på donkan istället. Fredag slut.

Inte ens Come on Eileen kunde få mig att känna mig speciellt mycket gladare när jag vaknade imorse, och insåg, att förutom att ha bråttom hade en rätt tajt dag med rätt tråkiga saker att göra. Filmen vi såg idag (En dödsdömd har rymt) var i och för sig rätt spännande men gäspningarna blev tätare och jag nickade till, tursamt nog missa jag antagligen inte mer än 10 minuter och ingeting viktigare än att ny kille som hette Jost (hihi) smygit sig in i handlingen hade hänt.

Min klasskamrat Carl övertalade mig att köpa lunch i restaurangen och jag käkade bambaklassikern Nasi Goreng (funkar, eller hur Toffer?) med jordnötter och kokos och snackade statistarvoden m.m.
Efter föreläsningen ,som idag handlade om ljud, pallarade jag mig iväg till St: Eriksgatan där jag hittat en snubbe som kunde låsa upp min mobil. 400 spänn skulle han ha. Jag såg inte road ut. "Annars kan du göra det själv med en hammare" sa han bittert och ja förstod att han menade allvar.  Jag fick ta den smällen och blev lite gladare när jag hittade en Malte X-platta för en tia i en närliggande skivbutik.

När jag en timme senare hämtat den och kontrollerat så han inte pajat saken så drog jag till universitet för att styra upp saker inför min kommande arbetsintervju. Det gick smidigt och jag kände mig så gott mod att jag tänkte att jag till och med kan ta en annan väg hem (jag åkte tunnelbana till Liljeholmen och tog en buss därifrån). Mmm, man slutar aldig hitta saker att upptäcka här i storstaden.

Sådär, nu får jag ta och laga lite lådmat tills imorrn.

Har ingen mobil tills jag låst upp den. Trodde jag var bright som bytte till Parlino (vilket jag säkert var) men inte lika bright att checka om farsans gamla mobil var opertörslåst. Antagligen lite dödläge vilket som, hade nog fått låsa upp eller byta mobil (vilket eknonomin inte tillåter) vad som än hade hänt eftersom jag inte palla att stå kvar med ockerprislistan hos Telia. Löjligt hur jävla naken och stressad man blir utan att den där mojängen fungerande.

Inte bara är det väldigt bra för studierna att uppsöka den tysta studiesalen i ett bibliotek, det finns något väldigt roingivande och stärkande med alla hårt arbetande hjärnor runt om en. Man blir liksom lite inspirerad av av folk som sätter på sig läsglasögon, som har neonfärgade små lappar utstickande från sina tegelstenar och som så tyst de kan öppnar ett pennskriv för att välja ut rätt penna att formulera sina tankegångar eller skriva ut ekvationens svar.

Jag bara sitter där, lite snorig, och avfärdar Aftonbladets Jan Olov Anderssons recenssion på Eyes Wide Shut, som simpel och småidiotisk och känner att det här på ställen som det här som man faktiskt växer. 

Japp, jag har faktiskt köpt en kalender och jag lyckas använda den, ett framsteg jämförbart med månlandingen eller det färdigskivade brödet. 

Tre telefonsamtal från idag som gjort min kalender  lite innehållsrikare:

- Samtal från Lärarjouren som vill att jag ska komma in för arbetsintervju (men fattar inte riktigt hur jag ska trolla fram ett ett utrdrag ut brottsregistret tills fredag när handläggningstiden är två veckor - Kom ihåg att ringa Harry Potter)

- Samtal till Teatergruppen Ung utan pung, som menar att det är lugnt för att haka på även om jag har pung

- Samtal till obskyr med fräsig frisörkedja som sökte hårmodeller, vilket kan betyda gratisklippning, vilket  i sin tur är bra för studentekonomin. Om jag så får va kvar efter castingen på lördag. Känns larvigt att kalla det casting men det var vad de gjorde - very chic.