Jon - men eller hur?

Det är sällan jag får ångest över saker, när det liksom tar evigheter att göra det enklaste saker (eller ja, med definitionen så är sällan kanske att ta i, jag har ju liksom aldrig lyckats städa mitt rum t.ex.)

Hur som helst, min ångest slås mig som hårdast när jag ska bränna blandskivor, partyskivor i synnerhet. I min hjärna uppstår ett kaos där jag slåss mot viljan och hoppet om att det jag tycker är bra, det tycker alla andra också samt det  obevekliga faktum att det jag tycker är bra, det gillar faktiskt ingen.
Då föröker jag istället kompromissa och sätter igång att leta låter som vi kanske alla kan gilla. Jag måste lyssna om på låtarna, känna om de går att dansa till, bli besviken när det inte funkar att dansa till dem, försöka återupptäcka gammal musik och sen bli upprörd över att jag inte vet hur man ska blanda allt. I ärlighetens namn borde jag nog helt enkelt inte ta på mig att göra blandskivor som andra ska lyssna på (undantaget dig Sebba, du kommer få fortsätta lyssna på vad jag skickar dig) 

Nu har jag i alla fall lyckats göra två - en crowdpleaser med guilty pleasure-låtar där jag faktiskt försökt att sudda bort alla drag av personlig smak och åsikt och inte kompromissat något. Men sen också bara för min egen skull (Nej, okej, jag tog inte med The Kristet Utseende så jag antar att jag tänkte på de andra också)