Screw you guys, I'm changing to Blogspot.
Välkomna att fortsätta läsa de förhoppningsis mer kontinuerligt uppdaterade äventyren på Ja men eller hur? på Blogspot!
En parodi som funkar.
Gåtan
Efter att ha bakat lussebullar och pepparkaks-orcher med Cine-Mama och Millenium Falcon i Måndagsnatt och vandrar jag genom ett små tomt Högdalen. Givetvis är det aldrig tomt utanför Hödalens enda nattklubb Engelbrekt. Jag har aldrig vågat mig in dit mest för att om man ska gå på klientellet som alkohol-balanserandes står rökande utanför så skulle två saker kunna ske om jag gick in:
1. Jag blir någons "bäääääääschta vän" och får en fläck av tårar, svett och baksnus på axeln.
2. Jag får spö för att jag skulle ses som ytterligare en konkurent i jakten på den fulla ensamstående mamman på rebound.
Jag gissar att Engelbrekt är som en finlandsfärja på land fast mindre och du har inte en chans att hoppa i vattnet om nå skulle gå snett.
Hur som helst. Utanför denna kväll så står två killar. En utav dem och ser ut som en en lång och smal Johan Glans med ful mittbena (och därmed inte så lik alls egentligen) och han vänder sig oväntat mot mig när jag går förbi:
Inte-alls-lik-Johan Glans-egentligen-killen: Urschäkta, får jag störa?
Jag: Eh, ja?
ialJGek: Vad står det bak på min rygg? (Vänder sig om och visar ett stort tryck på en svart jacka med en texten "Mean Machines" och nån slags tecknad figur som är småsvår att tyda)
Jag: "Mean Machines"
ialJGek: Vad är det för nåt då?
Jag: Inte en aning...
ialJGek: Det är ju sånna här gräv-maskiner (illustrerar grävskopa med kupade händer, vänder sig om och går in)
Jon sammanfattar helgen
Fredag:
New Moon - skräp. Ja, jag betalade för att se den. Jag blir provocerad av hajpen, och efter att ha blibit tillrättavisad att jag inte kan uttala mig om filmer jag inte sett så blev jag tvungen att se den för att konstatera det redan uppenbara: ångestfyllda vampyrer, övertända varulvar och irrationella tjejer är antingen ofrivilligt roliga eller bara löjliga. Att tjejer gapar efter en snubbe som ser ut som psykot du inte vill sitta mitt emot på tunnelbannan är ett mysterier av Påsköns-dimenensioner.
Lördag:
Oväntande festkombon KPC med gästspel av Berja och Flinkus samt Grabbgäng har bra fest. Med kanske något mindre lyckad jakt på uteställe. Metro hade ett växthus där man dansade till Ricky Martin. Från dessa premisser kan vi dra två slutsatser: det var skitvarmt och du ville inte dansa eftersom det spelades RICKY MARTIN. Vi gick inom en och en halv timme.
Då blev det efterfest. Den bjöd på en slags flashback. Ett bevingat citat från min ungdom kommer från Berja. Vi är 14 och forna Yaman Productions sitter hemma hos mig sent en kväll. Som en irriterad fyraåring på crack springer Berja omkring och drar i skåpsluckor på jakt efter chips jag någongång nämnt att jag hade. Frustrationen växer tills han utbrister: "BLIRE NÅ SOURCREAM ELLE SKA JAG DRA HEM?!".
Ungefär samma sak hände i Lördags vid tre när han inser att jag inte har någon sprit och Operation: Taxi till Statoil för Folköl (OTSF) inleds. OTSF slutar lyckligt en halvtimme senare och fröjden lägger sig i mitt vardagsrum till sju då lampan släcks och sömn blev.
Söndag:
Var ett som ett bra koma. Antar att man kan skylla eventuell otiming på det.
Alla mot Urban Outfitters nu!
Anställningsformerna på bemanningsföretag är inte bättre oavsett vad butikens svenska talesperson Marianne Bäärnhielm säger. Urban Outfitters kan i praktiken ringa och beordra den i så fall uthyrda personalen att de nästa vecka skall vara på ett helt nytt ställe.
Lagom till julhandeln ställer Urban Outfitters och pissar på sina anställda. Bojkott är en självklarhet men för att den ska verka behövs ett större engagemang från flera. Kanske dags för Blogg.se att visa färg? Vi som bloggar här är en köpstark grupp och det finns fler än en dagens-outfit som har grejer från affären. Det här inte okej för ett företag att göra såhär, dags att visa solidaritet och käfta emot!
Gå med i gruppen på Facebook:
Aftonbladets intervju med Bäärnhielm:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6196828.ab#abArticleComments
Mogen-man fredag..
Avdrag för att jag fick rengöra en målarpensel för att kunna pensla in marinad på köttet.
Har Tintin nångång svikit dig?
Någon som präglat min barndom är allas vår belgiske tofsjournalist Tintin, och kanske klickade vi som mest alla de gånger jag försvann ini en mer spännande värld med hans röst som guide. För det var ju hans röst, Tomas Bolmes mjuka, smågutturala och ålderdiffusa stämma, som så perfekt personifierade den alltid lika unga globetrottern när Tintins äventyr dramtiserades för utgivning på LP och kassett. Om det så var i Tibet, som i Amerika eller i Moldavien så kunde man lita på att berättelsen skulle leveras med en emotionell precision och berättande skärpa som Radioteatern än idag har att följa. Fortfarande så är dessa inspelningarna suveräna dramatiseringar med ett röstskådespeleri som för sig skulle kunna ge rösternas ägare ett frikort in på Dramaten.
Och det var just dit jag för dryga fyra år sen skickade ett kuvert innehållande ett vitt fotopappers ark med två bilder: ett porträtt av Tomas Bolme och en teckning på Tintin, ett frankerat returkuvert och ett handskrivet brev där jag utryckte min beundran och en enkel önskan om en signering av nämnda ark av mannen som gett min hjälte en röst.
Jag fick inget svar. Inte på ett år. Nångång såg jag Tomas på nyheterna och förbannade honom i tysthet, kände som det inte hade varit någon svår tjänst jag bett honom om. Sen glömdes det bort.
Idag, vad jag alltså skulle uppskatta är fyra år sen det där brevet skickades, i ett kuvert adresserat till mig själv på min gamla adress, möttes jag av samma ark. Med ett tillägg: med blå kulspetspenna stod skrivet "Hjärtliga hälsningar till Jon från Tomas Bolme".
I'd date that...
Och det är när du går som du förstår.
När jag går från Gula Villan kl 23:00 i natt och missar tunnelbanan jag ämnat dyker ett gäng tankar upp, sånt man inser för att det finns fan inget tråkigare än att ha lämnat nåt trevligt för nåt tråkigt som nyss blev ännu tråkigare:
- Menade den väldigt berusade tjejen i trasiga stumpbyxor att hennes ultimata "gilti-pläschör" var att döda nazi-zombies samtidgt som hon lyssnade på nazi-musik? Och att det var helt sant eftersom "det är när man är full man är ärlig". Och vad svarar man på det?
- Är förresten trasiga strumbyxor ett mode nu?
- Det borde finnas en lista på alla av ens kompisar som var vakna så man slapp gissa på vilka som var vakna när man vill ringa nån. Folk ogillar ju att svara i telefon när de sover och svarar de är de oftast svåra att prata med. Därav behovet av ett vaken-register.
- Att punkt ovan kan falla bort om vi tar bort mobiltelefoner helt och hållet för då skulle kanske folk prata mer med varandra på tunnelbanan.
- Men mobiler är en del av verkligheten, synd då att min verklighet inte är en mobil med fri surf och spotify
- Jaja, Enter Shikari lirar i Stockholm 11 Januari i alla fall. Gött.
Det här är andra bilden du får upp om du googlar "Väntan". Fint, en kattunge som låtsas vara en surikat får illustrera de senaste 80 minutrarna i mitt liv.
En förnekelse av det paternalistiska
Själv insåg min egen argumentation med det ovanstående när min utsträckta hand drogs bort från den iskalla energidrycken i kylen och istället tog ett glas vatten, eftersom jag ,egentligen, mest var törstig.
Någon gång måste man ta ansvar, någon gång måste man bli vuxen....
"Dating, It's complicated"
Det här nyhetsbrevet gör mig glad varenda gång. Inskickade anekdoter från förhållanden och icke-förhållanden...utan de tråkiga bitarna.
Dating, Its Complicated: Issue #27 on CollegeHumor
Filmfestivalskoll sådär halvvägs...
Ong Bak 2 var inte den slagsmålsfest jag hoppats på, Phobia 2 skrämde mig till fosterställning, The Revenant...tja, ser föregende inlägg, White Lightnin' var som som den Vice-tidining manusförfattaren grundade; provocerande och fulsnygg med ett cyniskt intressant innehåll som du inte gillar så mycket och Moon var var en sci-fi som överträffar mycket jag sett i genren.
Nu med fördel sitter jag håller tummarna för att favoriten Jim Jarmuschs nya Limits of Control kommer slå allt hittills. Det ser lågmält och filosofiskt ut...på ett bra sätt.
Helgens insikter: Om foajén på Sture var ditt vardagsrum...
...så skulle du önska dig golvvärme i julklapp för stengolvet var kallt. Som tur var fanns det ju dynor att ligga på när man väl bestämt sig för att vi fan inte betalade för att se The Revenant på en tjaskig dvd-kopia. Blev Alien 3 courtsey of Philips istället. Värt.
Från vänster: Fredrika, Emmps "Släck mig jag är övertänd" Karlsson, Undertecknad och Sebastian.
Helgens insikter: Lättaste sättet att få ett par jeans...
...är att slå Emmps i ett skitstort Twister-spel utan för Diesels-butik. En kvart senare stod den enväldiga vinnaren Jon klar, och sju minuter efter det är han ägaren till ett par Jeans i den nya kollektionen "Join the dots". Värt.
Foto: Carin Falk
Gött ljud: How to turn fail to win on a Saturday
How to turn fail to win on a Saturday
Anledning att fly Sverige.
Grattis Betty! Du har allt att se fram emot.
Hur du äter din Brejk kan vara nyckeln till din livsfilosofi.
Det som som slog mig var hur jag åt den, 2 tuggor. Det ska fan inte behövas mer tänker jag. Men nu kommer vi in på min och Emmps eviga disskussion om hur man ska äta något.
Jag kan sitta och i tystnad antingen garva eller se med avsky på hur männsikor (av märklig anledning oftast kvinnor vilket jag har en mycket bra men mer praktisk teori på, men den tar vi en annan gång) äter små saker som man håller mellan tummen och pekfingret i små små tuggor. Vilket betyder att när jag svalt en Brejk på två tuggor (vilket är desamma som dryga 15 sekunder beräknat på Brejs tuggmotstånd) så sitter dessa personer med samma sak i 15 minuter.
Emmps hävdar att det har att göra med att man vill njuta länga av saker som är goda och det är ologiskt att smaska i sig nåt så fort du kan. Men det jag kom fram till nu att det nog lika gärna har att göra med en livinställning. Din filosofi om du så vill.
Dom som äter som jag; snabbt, glupskt, likt en utsvulten vargunge och som låter sig uppfyllas av allt det goda på en gång, är männsikor som lever enligt devisen "om du gör det imorgon kan det vara försent". Det finns helt enkelt inte tid att sitta och suga på saker för den enda som är konstant är ändring och du vet inte om du är en del av den ändringen. Och om ändringen kommer och du är en del av den, då behöver inte din Brejk va det så ät den innan det är för sent och njut av alltihop på en gång. Du vill liksom inte missa nästa sak och sitter du kvar och "njuter" och tror att du kommer hinna med allt då blir du nog fan sist till det.
De som däremot tycker att den här stunden ska räcka länge är de som ser livet som något mer konstant. Som inte tror att framtiden kommer kuta ikapp och slå en i bakhuvudet ifall de sitter och tar det lugnt ett tag. Som tror att kanske finns det inget bättre så jag gör det bästa av det jag har här och nu. Lite som att jag äter kakan, bit för bit och i slutändan kommer jag inte ha den kvar men jag har njutit av den i alla fall även om jag råkade missa en ny bättre kaka. Kanske bryr de sig inte lika mycket om att ta in nästa sak utan tar och försöker låta sig upprymmas av det lilla de har framför sig.
Kanske missar båda något väsentligt som den andra får? Kanske gör dom det inte. Värt att tänka på nästa gång du tar din Brejk är i alla fall: hur äter jag den och vad fan tänkte Jon att det skulle säga om mig egentligen?
Att koppla ihop The Dude med The Schlemiel...
Jag illustrar mitt intesiva tänkande med en bild från Dimmornas Torg (de har faktiskt döpt vårt lunchrum till det) där jag nu befinner mig.
Arbetsskada
Just det, jag nu mer ett jobb på förskola om några av er missat det. Jag gillar det skarpt men det finns kunskaper man lär sig som inte riktigt kan appliceras på världen utanför ( i alla fall den befolkad av folk över 18) eller ja, det kanske den kan?
I alla fall, all konfliktlösning i mitt huvud ser ut ungefär såhär:
Steg 1:
Vad har hänt?
Steg 2:
Okej, så vad har hänt?
Steg 3:
Gjordes det med flit?
Steg 4:
Har personen/-erna som gjort det dumma sagt förlåt?
Steg 5:
Kan man vara vänner igen om någon sagt förlåt?
Steg 6:
Bra jobbat! Nu kan ni leka igen!
