Alla mot Urban Outfitters nu!

Och låt dom veta vad vi tycker! Urban Outfitters har alltså gett sina anställda två val: att bli sparkade "på grund av arbetsbrist" eller gå över till bemanningsföretaget Academic Works. Bakgrunden är att de anställda ställt krav på kollektivavtal, de heltidsasntällda har tidigare inte haft något OB-tilägg och ordentliga pensionsavtal.

Anställningsformerna på bemanningsföretag är inte bättre oavsett vad butikens svenska talesperson Marianne Bäärnhielm säger. Urban Outfitters kan i praktiken ringa och beordra den i så fall uthyrda personalen att de nästa vecka skall vara på ett helt nytt ställe.

Lagom till julhandeln ställer Urban Outfitters och pissar på sina anställda. Bojkott är en självklarhet men för att den ska verka behövs ett större engagemang från flera. Kanske dags för Blogg.se att visa färg? Vi som bloggar här är en köpstark grupp och det finns fler än en dagens-outfit som har grejer från affären. Det här inte okej för ett företag att göra såhär, dags att visa solidaritet och käfta emot!

Gå med i gruppen på Facebook:
Skämmes Urban Outfitters! - Shame on you Urban Outfitters!

Aftonbladets intervju med Bäärnhielm:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6196828.ab#abArticleComments


   

Mogen-man fredag..

Eller kanske inte, men lite mer uppstyrd känner man ju sig när man i skjorta och kofta lagar revbenspjäll med kokt potatis och hemmagord coleslaw. Att man dessutom ska klippa sig ger nog ytterligare pluspoäng.

Avdrag för att jag fick rengöra en målarpensel för att kunna pensla in marinad på köttet.

Har Tintin nångång svikit dig?

Det finns sådana där triviala men hjärtvärmande små notiser i tidningarna ibland. Ni vet de om folk som hittar flaskpost decenium efter att dom las i vattnet eller de som får tillbaka ett bortappat gosedjur fast de glömde det på andra sidan jorden. Inte för att jag kommer ringa Aftonbladet, eller ens NWT eller VF, men min sån stund kom idag.

Någon som präglat min barndom är allas vår belgiske tofsjournalist Tintin, och kanske klickade vi som mest alla de gånger jag försvann ini en mer spännande värld med hans röst som guide. För det var ju hans röst, Tomas Bolmes mjuka, smågutturala och ålderdiffusa stämma, som så perfekt personifierade den alltid lika unga globetrottern när Tintins äventyr dramtiserades för utgivning på LP och kassett. Om det så var i Tibet, som i Amerika eller i Moldavien så kunde man lita på att berättelsen skulle leveras med en emotionell precision och berättande skärpa som Radioteatern än idag har att följa. Fortfarande så är dessa inspelningarna suveräna dramatiseringar med ett röstskådespeleri som för sig skulle kunna ge rösternas ägare ett frikort in på Dramaten.

Och det var just dit jag för dryga fyra år sen skickade ett kuvert innehållande ett vitt fotopappers ark med två bilder: ett porträtt av Tomas Bolme och en teckning på Tintin, ett frankerat returkuvert och ett handskrivet brev där jag utryckte min beundran och en enkel önskan om en signering av nämnda ark av mannen som gett min hjälte en röst. 

Jag fick inget svar. Inte på ett år. Nångång såg jag Tomas på nyheterna och förbannade honom i tysthet, kände som det inte hade varit någon svår tjänst jag bett honom om. Sen glömdes det bort.

Idag, vad jag alltså skulle uppskatta är fyra år sen det där brevet skickades, i ett kuvert adresserat till mig själv på min gamla adress, möttes jag av samma ark. Med ett tillägg: med blå kulspetspenna stod skrivet "Hjärtliga hälsningar till Jon från Tomas Bolme".






I'd date that...

Hopefully gotta caught them all only refers to the Pokemon. pokemon, tattoo, sexy nerd

Och det är när du går som du förstår.

När jag går från Gula Villan kl 23:00 i natt och missar tunnelbanan jag ämnat dyker ett gäng tankar upp, sånt man inser för att det finns fan inget tråkigare än att ha lämnat nåt trevligt för nåt tråkigt som nyss blev ännu tråkigare:


- Menade den väldigt berusade tjejen i trasiga stumpbyxor att hennes ultimata "gilti-pläschör" var att döda nazi-zombies samtidgt som hon lyssnade på nazi-musik? Och att det var helt sant eftersom "det är när man är full man är ärlig". Och vad svarar man på det?


- Är förresten trasiga strumbyxor ett mode nu?  


- Det borde finnas en lista på alla av ens kompisar som var vakna så man slapp gissa på vilka som var vakna när man vill ringa nån. Folk ogillar ju att svara i telefon när de sover och svarar de är de oftast svåra att prata med. Därav behovet av ett vaken-register.


- Att punkt ovan kan falla bort om vi tar bort mobiltelefoner helt och hållet för då skulle kanske folk prata mer med varandra på tunnelbanan.


- Men mobiler är en del av verkligheten, synd då att min verklighet inte är en mobil med fri surf och spotify


- Jaja, Enter Shikari lirar i Stockholm 11 Januari i alla fall. Gött.



Det här är andra bilden du får upp om du googlar "Väntan". Fint, en kattunge som låtsas vara en surikat får illustrera de senaste 80 minutrarna i mitt liv.


En förnekelse av det paternalistiska

Rubriken skulle kunna beskriva ett av de främsta karaktärsdragen hos The Dude; en karaktär vi känner igen genom otaliga Amerikanska komedier. I den beskrivna utopi som utgör världen mellan barndom och att vara vuxen så blir privilegiet att så länge som möjligt kunna avstå vuxenhetens ansvar det som bevarar och driver the dude (eller jakten på en avsaknad fallos, materialiserad i fysiska ting t.ex. en bil, om man vill tro några författare)

Själv insåg min egen argumentation med det ovanstående när min utsträckta hand drogs bort från den iskalla energidrycken i kylen och istället tog ett glas vatten, eftersom jag ,egentligen, mest var törstig.
Någon gång måste man ta ansvar, någon gång måste man bli vuxen....



"Dating, It's complicated"

Det här nyhetsbrevet gör mig glad varenda gång. Inskickade anekdoter från förhållanden och icke-förhållanden...utan de tråkiga bitarna.

 

Dating, Its Complicated: Issue #27 on CollegeHumor

Jason Michaels's Avatar


Filmfestivalskoll sådär halvvägs...

Ong Bak 2 var inte den slagsmålsfest jag hoppats på, Phobia 2 skrämde mig till fosterställning, The Revenant...tja, ser föregende inlägg, White Lightnin' var som som den Vice-tidining manusförfattaren grundade; provocerande och fulsnygg med ett cyniskt intressant innehåll som du inte gillar så mycket och Moon var var en sci-fi som överträffar mycket jag sett i genren.

Nu med fördel sitter jag håller tummarna för att favoriten Jim Jarmuschs nya Limits of Control kommer slå allt hittills. Det ser lågmält och filosofiskt ut...på ett bra sätt.



  


Helgens insikter: Om foajén på Sture var ditt vardagsrum...

...så skulle du önska dig golvvärme i julklapp för stengolvet var kallt. Som tur var fanns det ju dynor att ligga på när man väl bestämt sig för att vi fan inte betalade för att se The Revenant på en tjaskig dvd-kopia. Blev Alien 3 courtsey of Philips istället. Värt.

Från vänster: Fredrika, Emmps "Släck mig jag är övertänd" Karlsson, Undertecknad och Sebastian. 




Helgens insikter: Lättaste sättet att få ett par jeans...

...är att slå Emmps i ett skitstort Twister-spel utan för Diesels-butik. En kvart senare stod den enväldiga vinnaren Jon klar, och sju minuter efter det är han ägaren till ett par Jeans i den nya kollektionen "Join the dots". Värt.


Foto: Carin Falk


Gött ljud: How to turn fail to win on a Saturday

Vakna för tidigt så här är min tröst-playlist för denna Lördagsmorgon, finns ju liksom inte mycket att tjura över annars den här dagen; Emmps kommer hit, solen skiner och kl 23:30 i natt sätter vi oss för 314 minuters skräckmarathon på Filmfestivalens Horror Night.  

How to turn fail to win on a Saturday


Anledning att fly Sverige.



Grattis Betty! Du har allt att se fram emot.

Hur du äter din Brejk kan vara nyckeln till din livsfilosofi.

Tog nyss en en rast från mitt pluggande (igen) men det går rätt bra faktiskt och jag köpte en hutlöst dyr Brejk i våra automater.

Det som som slog mig var hur jag åt den, 2 tuggor. Det ska fan inte behövas mer tänker jag. Men nu kommer vi in på min och Emmps eviga disskussion om hur man ska äta något.

Jag kan sitta och i tystnad antingen garva eller se med avsky på hur männsikor (av märklig anledning oftast kvinnor vilket jag har en mycket bra men mer praktisk teori på, men den tar vi en annan gång) äter små saker som man håller mellan tummen och pekfingret i små små tuggor. Vilket betyder att när jag svalt en Brejk på två tuggor (vilket är desamma som dryga 15 sekunder beräknat på Brejs tuggmotstånd) så sitter dessa personer med samma sak i 15 minuter.

Emmps hävdar att det har att göra med att man vill njuta länga av saker som är goda och det är ologiskt att smaska i sig nåt så fort du kan.  Men det jag kom fram till nu att det nog lika gärna har att göra med en livinställning. Din filosofi om du så vill.

Dom som äter som jag; snabbt, glupskt, likt en utsvulten vargunge och som låter sig uppfyllas av allt det goda på en gång, är männsikor som lever enligt devisen "om du gör det imorgon kan det vara försent". Det finns helt enkelt inte tid att sitta och suga på saker för den enda som är konstant är ändring och du vet inte om du är en del av den ändringen. Och om ändringen kommer och du är en del av den, då behöver inte din Brejk va det så ät den innan det är för sent och njut av alltihop på en gång. Du vill liksom inte missa nästa sak och sitter du kvar och "njuter" och tror att du kommer hinna med allt då blir du nog fan sist till det.

 De som däremot tycker att den här stunden ska räcka länge är de som ser livet som något mer konstant. Som inte tror att framtiden kommer kuta ikapp och slå en i bakhuvudet ifall de sitter och tar det lugnt ett tag. Som tror att kanske finns det inget bättre så jag gör det bästa av det jag har här och nu. Lite som att jag äter kakan, bit för bit och i slutändan kommer jag inte ha den kvar men jag har njutit av den i alla fall även om jag råkade missa en ny bättre kaka. Kanske bryr de sig inte lika mycket om att ta in nästa sak utan tar och försöker låta sig upprymmas av det lilla de har framför sig.

Kanske missar båda något väsentligt som den andra får? Kanske gör dom det inte. Värt att tänka på nästa gång du tar din Brejk är i alla fall: hur äter jag den och vad fan tänkte Jon att det skulle säga om mig egentligen?    

Att koppla ihop The Dude med The Schlemiel...

...är lite vad mitt arbete består i just nu. Mitt examensarbete skulle på ett effektivt om än lite torrt sätt kunna sammanfattas som: "Den moderna mannens maskulinitet i kris och faderskap som lösningen på det tre samtida amerikanska komedier" eller på lite mer vardagiska: "Hur snubbar fyllda med självförakt kanske älskar sig själva lite mer om de får en unge. För det är väl ungefär vad tre rätt roliga amerikanska filmer säger."

Jag illustrar mitt intesiva tänkande med en bild från Dimmornas Torg (de har faktiskt döpt vårt lunchrum till det) där jag nu befinner mig.


 

Arbetsskada

Just det, jag nu mer ett jobb på förskola om några av er missat det. Jag gillar det skarpt men det finns kunskaper man lär sig som inte riktigt kan appliceras på världen utanför ( i alla fall den befolkad av folk över 18) eller ja, det kanske den kan?

I alla fall, all konfliktlösning i mitt huvud ser ut ungefär såhär:

Steg 1:
Vad har hänt?

Steg 2: 
Okej, så vad har hänt? 

Steg 3:
Gjordes det med flit?

Steg 4:
Har personen/-erna som gjort det dumma sagt förlåt?

Steg 5:
Kan man vara vänner igen om någon sagt förlåt?

Steg 6:
Bra jobbat! Nu kan ni leka igen!


Recension: Zombieland

Bra skit! Läs min recension av Zombieland på http://filmblogg.pricerunner.se/


Moodie är rhett Loodie

Och min rubrik är inte så jevfla het den heller, men helt ärligt, allt är bättre än det här. Moodie är ett påhitt av Mjölkfrämmjandet som uppenbarligen vill få en trendkänslig kostmedveten kvinnlig målgrupp att dricka mer mjölk. Hur då? Jo genom att namnge samma jävla mjölkdrinkar du gjort sen alltid med känslo-namn och Moodie-suffix.

Jag ger exempel:

Hannas rosa moln Moodie

Hannas rosa moln Moodie
1 tsk vaniljsocker
1,25 dl frysta jordgubbar
0,75 dl frysta hallon
Ett halvt granatäpple (både saft och kärnor)
1,5 dl standardmjölk
5 isbitar

Okej, ni tyckte att det var lite löjligt redan där? Jotack, men nästa tar dock priset.

Emmas unna mig Moodie

Emmas unna mig Moodie
0,5 dl kallt bryggkaffe
2 msk kolasås
1/2 banan
2 dl standardmjölk
5 isbitar

"Åh, jag ska unna mig....två matskedar chokladsås!" Emma är en nog en sån där riktigt crazy tjej som lever livet och fångar dagen för när hon unnar sig finns inga spärrar alltså! Helt galen!  Vad käkar hon annars om det där är att unna sig? Löv?

Vad hela grejen med att man ska unna sig överhuvudtaget? Käka vad du vill och rör på dig. Allt är ju illa i stora mängder men jag jag tror att Emma kan unna sig mer än två matskedar choklad sås nästa gång hon gör en unna mig Moodie.

Var är förresten recepten på:

Kajsas jag ligger och kräks och har sjuk mensvärk Moodien?

Jennifers vad fan ska jag ha i när jag är laktosintolerant Moodien?

 eller

Erikas varför har jag inte samma lön som Erik på jobbet Moodien?

Ge mig recepten på de bästa problembaserade Moodisarna vet jag, så propsar vi för att dom kommer upp hos Mjölkfrämjandet.


Ringa i nakenheten

Man kan ju undra hur mycket Aftonbladet börjat underskatta sina läsarens mentala förmåga. Det är inte bara längre vad "artiklarna" handlar men nu  har formen börjat följa efter. Som det här:



Rubriken är: "Jagas över isen - Utan några kläder"

Va?! Vem var det inte hade några kläder? Jaha, det är han dom ringat in? Ah, skönt, svårt att veta sånt där ändå... 

Låt att skriva den 17/11-09

Det här blir en ny kategori i bloggen. Har kommer jag lägga upp låttitlar som jag kommit på, vill markera att jag var jävligt mycket först med dem och som borde utvecklas till en hel text.  

Dagens titel är:

"Med ryggen mot Högdalen och ett långfinger i luften"


Historia:
Borde egentligen ackreditera Sallie för den här med. Spånandes fram när jag ringde upp honom och sa att jag gick från Högdalen hem mot mig, liksom "högdalen i ryggen". Om texten skulle utvecklas skulle den antagligen handla om flytten från Stockholm (när den nu händer) och allt det bittra som jag skulle tillskriva segrationen som den här staden ständigt uppvisar med Högdalen som exempel. 

New Moon, New Buuuuurn!

Statenbiografbyrå låter hälsa att nya Twilight-filmen New Moon är okej att se på bio så länge du fyllt 15. De yngre Twilight-fansen rasar eller gråter, kanske både och. Men nåt samhällspostivt för detta med sig; när hände senast att en stor skara 14-åriga fantasyfans angrep ett statligt organ i gemensam sak? Eftersom Byrån tvingats lägga upp motiveringen på deras förstasida lär de antagligen redan fått en hel del ledsna e-mail får [email protected] med gelikar. Var är liksom Robert Pattinson när man behöver honom?

På det stora sätter antagligen det här än större fokus på Byråns arbete och tankar kring när en film egentligen ger "psykisk skada". 

I min meningen kvittar det, skadan är redan skedd. Såg man första filmen och tyckte den var bra är ju uppenbarligen den psykiska skadan rätt klar.

Premiär på torsdag.
Can't watch this, do dodo dooo...


Om Jon var JD

Ni vet JD i Scrubs och hur han i slutet av varje avsnittet drar en monolog som sammanfattar alla tankar som avsnittet väckt och förnuftigt formar en levnadsvisdom utav det?

Just det, så är inte jag just nu. Jag är mer en problemtyngd JD som i mitten av avsnittet sitter i en soffa med huvudet i händerna och önskar att jag kunde spola fram till slutmonologen.





Minus tjejen... 

Ord och uttryck: LOL-katt

LOL-katt: Subj.
Sammansatt av förkortningen LOL (Laughing Out Loud sv. övers. Skrattar Högt) och Katt (i slangbetydelsen Skön Person)
En rolig och humoristisk person.

Ex:
- Will Ferrel har inte gjort mycket bra på senaste tiden.
- Näe, men i Anchorman var han en LOL-katt!

Magins död

"Hur magiska kan vi bli, när vi vet vad hjärnorna består av? sjunger Emil Jensen i "Hur lyckliga vi kan bli".

"Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic" är författarens Arthur C Clarkes tredje lag.

Kan va så att det är i det här gränslandet vi skapar en nutida förståelse av magi. En skepsis och acceptans. Man antagligen så är magi idag mest bara en urvattnad metafor för för ett euforiskt emotionellt tillstånd få förunnat.
Jag skulle nog säga att jag saknar det. 

RSS 2.0