Jon - men eller hur?

Efter att ha bakat lussebullar och pepparkaks-orcher med Cine-Mama och Millenium Falcon i Måndagsnatt och vandrar jag genom ett små tomt Högdalen. Givetvis är det aldrig tomt utanför Hödalens enda nattklubb Engelbrekt. Jag har aldrig vågat mig in dit mest för att om man ska gå på klientellet som alkohol-balanserandes står rökande utanför så skulle två saker kunna ske om jag gick in:
1. Jag blir någons "bäääääääschta vän" och får en fläck av tårar, svett och baksnus på axeln. 
2. Jag får spö för att jag skulle ses som ytterligare en konkurent i jakten på den fulla ensamstående mamman på rebound.

Jag gissar att Engelbrekt är som en finlandsfärja på land fast mindre och du har inte en chans att hoppa i vattnet om nå skulle gå snett.

Hur som helst. Utanför denna kväll så står två killar. En utav dem och ser ut som en en lång och smal Johan Glans med ful mittbena (och därmed inte så lik alls egentligen) och han vänder sig oväntat mot mig när jag går förbi:

Inte-alls-lik-Johan Glans-egentligen-killen: Urschäkta, får jag störa?
Jag: Eh, ja?
ialJGek: Vad står det bak på min rygg? (Vänder sig om och visar ett stort tryck på en svart jacka med en texten "Mean Machines" och nån slags tecknad figur som är småsvår att tyda)
Jag: "Mean Machines"
ialJGek: Vad är det för nåt då?
Jag: Inte en aning...
ialJGek: Det är ju sånna här gräv-maskiner (illustrerar grävskopa med kupade händer, vänder sig om och går in)

 

Fredag:
New Moon - skräp. Ja, jag betalade för att se den. Jag blir provocerad av hajpen, och efter att ha blibit tillrättavisad att jag inte kan uttala mig om filmer jag inte sett så blev jag tvungen att se den för att konstatera det redan uppenbara: ångestfyllda vampyrer, övertända varulvar och irrationella tjejer är antingen ofrivilligt roliga eller bara löjliga. Att tjejer gapar efter en snubbe som ser ut som psykot du inte vill sitta mitt emot på tunnelbannan är ett mysterier av Påsköns-dimenensioner.

Lördag:
Oväntande festkombon KPC med gästspel av Berja och Flinkus samt Grabbgäng har bra fest. Med kanske något mindre lyckad jakt på uteställe. Metro hade ett växthus där man dansade till Ricky Martin. Från dessa premisser kan vi dra två slutsatser: det var skitvarmt och du ville inte dansa eftersom det spelades RICKY MARTIN. Vi gick inom en och en halv timme.

Då blev det efterfest. Den bjöd på en slags flashback. Ett bevingat citat från min ungdom kommer från Berja. Vi är 14 och forna Yaman Productions sitter hemma hos mig sent en kväll. Som en irriterad fyraåring på crack springer Berja omkring och drar i skåpsluckor på jakt efter chips jag någongång nämnt att jag hade. Frustrationen växer tills han utbrister: "BLIRE NÅ SOURCREAM ELLE SKA JAG DRA HEM?!". 
Ungefär samma sak hände i Lördags vid tre när han inser att jag inte har någon sprit och Operation: Taxi till Statoil för Folköl (OTSF) inleds. OTSF slutar lyckligt en halvtimme senare och fröjden lägger sig i mitt vardagsrum till sju då lampan släcks och sömn blev.

Söndag:
Var ett som ett bra koma. Antar att man kan skylla eventuell otiming på det.



 
 

När jag går från Gula Villan kl 23:00 i natt och missar tunnelbanan jag ämnat dyker ett gäng tankar upp, sånt man inser för att det finns fan inget tråkigare än att ha lämnat nåt trevligt för nåt tråkigt som nyss blev ännu tråkigare:

- Menade den väldigt berusade tjejen i trasiga stumpbyxor att hennes ultimata "gilti-pläschör" var att döda nazi-zombies samtidgt som hon lyssnade på nazi-musik? Och att det var helt sant eftersom "det är när man är full man är ärlig". Och vad svarar man på det?


- Är förresten trasiga strumbyxor ett mode nu?  


- Det borde finnas en lista på alla av ens kompisar som var vakna så man slapp gissa på vilka som var vakna när man vill ringa nån. Folk ogillar ju att svara i telefon när de sover och svarar de är de oftast svåra att prata med. Därav behovet av ett vaken-register.

- Att punkt ovan kan falla bort om vi tar bort mobiltelefoner helt och hållet för då skulle kanske folk prata mer med varandra på tunnelbanan.

- Men mobiler är en del av verkligheten, synd då att min verklighet inte är en mobil med fri surf och spotify

- Jaja, Enter Shikari lirar i Stockholm 11 Januari i alla fall. Gött.

Det här är andra bilden du får upp om du googlar "Väntan". Fint, en kattunge som låtsas vara en surikat får illustrera de senaste 80 minutrarna i mitt liv.

Det här nyhetsbrevet gör mig glad varenda gång. Inskickade anekdoter från förhållanden och icke-förhållanden...utan de tråkiga bitarna.

Dating, Its Complicated: Issue #27 on CollegeHumor

Ong Bak 2 var inte den slagsmålsfest jag hoppats på, Phobia 2 skrämde mig till fosterställning, The Revenant...tja, ser föregende inlägg, White Lightnin' var som som den Vice-tidining manusförfattaren grundade; provocerande och fulsnygg med ett cyniskt intressant innehåll som du inte gillar så mycket och Moon var var en sci-fi som överträffar mycket jag sett i genren.

Nu med fördel sitter jag håller tummarna för att favoriten Jim Jarmuschs nya Limits of Control kommer slå allt hittills. Det ser lågmält och filosofiskt ut...på ett bra sätt.



  

...så skulle du önska dig golvvärme i julklapp för stengolvet var kallt. Som tur var fanns det ju dynor att ligga på när man väl bestämt sig för att vi fan inte betalade för att se The Revenant på en tjaskig dvd-kopia. Blev Alien 3 courtsey of Philips istället. Värt.

Från vänster: Fredrika, Emmps "Släck mig jag är övertänd" Karlsson, Undertecknad och Sebastian. 

...är att slå Emmps i ett skitstort Twister-spel utan för Diesels-butik. En kvart senare stod den enväldiga vinnaren Jon klar, och sju minuter efter det är han ägaren till ett par Jeans i den nya kollektionen "Join the dots". Värt.


Foto: Carin Falk