Jon - men eller hur?

Vår balkong 08:43 imorse. Om Gud nu inte vill ge oss en vit jul så är jag rätt glad för det här ändå.

Läste den här småfestliga artikeln på Aftonbladet.skit.se. 
Vad är det de blir så upprörda för? Du har väl antagligen ätit kött från ett djur någon gång i ditt liv? Antagligen någon gång ett äckligt kött från djur också? Steget är väl inte så jävla långt till äckligt blod från djur?
Låt gå för att man känner sig lurad, men nog var det frivilligt och är man inte lite naiv om man tror att det de kutar runt och bjuder på innan en Dracula-föreställning skulle vara något trivsamt? De lär ju inte gå omkring och bjuda på varm saft för att skapa stämmning.
Gillar även hur den upprörda kvinnanm kände sig "besudlad". När jag var vegitarian blev jag lurad att äta torkat apkött (av ingen annan än Tronkey Tråff) Jag kände mig också lurad men inte speciellt besudlad. 

Är det julstressen som gör folk mer arga på tunnelbanan?
  Idag satt jag tvärs ifrån en man av typen "Pratar för sig själv och har ovårdat hår" (dessutom hade denne väldigt små fötter). Han slår sig ner, sliter upp en DN ur sin Ica-kasse som han liksom gömmer sig bakom, samtidigt som han läser den som det funnits en hemlig kod dold nånstans bland inrikes-notiserna.
 När ett medelålderspar med stor resväska stiger på och fortsätter resan stående blir mannen uppenbart iriiterad och börgar kasta arga blickar mot dem samtidigt som han muttrar för sig själv och verkar blir mer mer upprörd tills det flyger ur ett högt:
- Det finns ju för fan sittplatser!

The man of all men, Hugh "Wolverine fucking Drover" Jackman ska va värd för Oscarsgalan nästa år.
Som ni fattat gillar jag karln - verkar vara en begåvad jordnära typ. Dessutom ska han kunna sjunga. Det ultimata vore om han kom ridande in på scenen i bar överkropp med Wolverine-klorna utfällda och sen under ett sång- och dansnummer fick på sig smokingen. Jag tror det blir succé vilket som....

Kryssa av manlighetspoängen: Häst, eld, piska, hatt, skitig skjorta, skitigare scarf, skäggstubb.

Var Claes-Ohlson för att fixa lite fler klapps och grejer. Efter att i lagom omsorgsfull stress valt ut vad jag skulle ha går jag till kassan och får en kvitto på 289 spänn, 289 spänn var för jävla mycket och jag inser att jag borde kollat priset på prylarna. En minut senare återfinns jag vid byte och återköp för att ta tillbaka pengarna och fixa en bättre idé. Tämligen ambivalent kund.  

 Nästa gång jag tänker: "Oj, vilken bra julklapp det här skulle bli", även om det fan bara är Juni, så kommer jag ta chansen och köpa den. Min julstress (jag har gett vika, förlorat min stolthet och antagit ordet som en del i min vokabulär)
byggar mer på prestationsångest över att vara personlig än tidsbrist.
 
En smart grej man kan ge bort är "Julefrid" med Time-out kort som betydder att personen i som får dem blir ursäktad från alla sociala sammanhang när som helst för att gå och va ifred. Det är jättebra att ha om man skulle hamna på en tråkig nyårsfest med drygt folk. Typ:
-Men öj, fan, ska du dra nu när vi ska äta hummer?
- Håll käften! Jag har lagt ett time-out kort! Du får inte snacka med mig ditt jävla tomeblossfyllo!
och så kan man gå därifrån och hävda Julefrid.

Givetvis rimmar man på klapparna:

"Trött på glögg och ischokla'?
Tänker att en mordbrand skulle sitta bra?
Vänta ett slag innan du höjer näven, här är en lösning listig som räven.
Använd detta och och hävda din makt så slipper förvandla festen till slakt"
   

Om du trodde slaget vid Helms klyfta var ödesmättat var det inget mot den stämning som hängde i lufte när vi idag skulle få tillbaka våra tentor från kursen Filmhistoria (från filmens början till 60-talet). Inte hade det blivit bättre efter att vår redan legendarstämplade professor Trond Lundemo kommit i under vår föreläsning till ett unisont hispande efter anda och öppnat med orden "Det är med tungt hjärta är här idag" när han sedan undrade varför så förbannat många inte klarat tentan. Jag var väl egentligen inte orolig för om jag hade klarat den eller inte, jag hade ju svarat på allt, att däremot få ett A kändes lite som att sparka Saruman i pungen och få Gandalf att klappa en på axeln. Ganska gött med andra ord.

Idag var jag uppe kvart i sju och bakade scones till frukost. Det kan tyckas jävligt ambitöst och bror duktigt av mig och det är det också men ursäktas av att det är det enda jag kan baka och det är gott och inte speciellt nyttigt.
 
När jag kom till skolan var jag skitrött och misslyckades hålla mig vaken till Midnight Cowboy, vilket kunde ses lite som en seger med tanke på att nån av herrarna bredvid mig hade en andedräkt från helvetet.

Efter skolan for jag för att möta upp min väpnare, medryttare, kollega och goda vän Sebastian som kommit tillbaka från Barcelona. Jag har saknat hans doft, hans musk.

Sen blev det snabba ryck för att hinna till Poetry Gangbang-tävlingen jag tänkt ta nån slags revansch i. Första dikten (som handlar om matte och kärlek) gick bra, så bra att jag hamnade i kvällens final och fick läsa en till dikt (den handlade om..eh..en madrass, eller jag som en madrass. Äh...det var som en slags reklamkampanj för få ligga). Vet inte om jag därmed krossade den nördigt idealiserade bild jag skapat av mig med den första men jag vann i alla fall inte finalen. Men jag var nöjd ändå. Sebastian kallade publiken i den lilla baren för "jävla pretton" lite för högt och sen gick vi.