Ord och uttryck: Att lägga Refusekort
Att vägra något, lägga in veto, eller visa mottycke.
Ex:
- Åh, kan vi inte se Mamma Mia?
- Fan heller, jag lägger mitt refusekort!
Och så var det den där soluppgången...
Vår balkong 08:43 imorse. Om Gud nu inte vill ge oss en vit jul så är jag rätt glad för det här ändå.
Ska man nu tacka farsan eller inte?
Gladare blir man dock när man upptäcker att p.g.a denna helvetesstart lyckas få uppleva:
Ett Monk-maraton på +
En töligt vacker soluppgång (bild kommer sen)
Så frågan är ska man ge Pappa julklapp eller inte?
Obs. Detta här är Adrian Monk och inte min Pappa. Min Pappa är mer Norrländsk även om han också bär skjorta och kavaj
Pepparkaksprestation
Får motvilligt erkänna att hennes kyrka var snäppet snyggare än mitt pepparkaksgarage. Men jag vann fajten om att det gick att använda glasyr som lim istället för smällt socker.
Mitt garage (lägg märke till bilen som står parkerad)
Matilda och hennes könsjuksdomsbeklädda kyrktorn
Vad fan trodde ni?
Läste den här småfestliga artikeln på Aftonbladet.skit.se.
Vad är det de blir så upprörda för? Du har väl antagligen ätit kött från ett djur någon gång i ditt liv? Antagligen någon gång ett äckligt kött från djur också? Steget är väl inte så jävla långt till äckligt blod från djur?
Låt gå för att man känner sig lurad, men nog var det frivilligt och är man inte lite naiv om man tror att det de kutar runt och bjuder på innan en Dracula-föreställning skulle vara något trivsamt? De lär ju inte gå omkring och bjuda på varm saft för att skapa stämmning.
Gillar även hur den upprörda kvinnanm kände sig "besudlad". När jag var vegitarian blev jag lurad att äta torkat apkött (av ingen annan än Tronkey Tråff) Jag kände mig också lurad men inte speciellt besudlad.
Rolig kille på restaurang
- Höhöhö! Vad får du om du lägger nötter på en val? VALNÖTTER!
Och från ingenstans helt plötsligt:
- Vad får du då? KUK I ANSIKTET!
Check please!
Tunnelbanevrede 2
Är det julstressen som gör folk mer arga på tunnelbanan?
Idag satt jag tvärs ifrån en man av typen "Pratar för sig själv och har ovårdat hår" (dessutom hade denne väldigt små fötter). Han slår sig ner, sliter upp en DN ur sin Ica-kasse som han liksom gömmer sig bakom, samtidigt som han läser den som det funnits en hemlig kod dold nånstans bland inrikes-notiserna.
När ett medelålderspar med stor resväska stiger på och fortsätter resan stående blir mannen uppenbart iriiterad och börgar kasta arga blickar mot dem samtidigt som han muttrar för sig själv och verkar blir mer mer upprörd tills det flyger ur ett högt:
- Det finns ju för fan sittplatser!
Kirsten Dunst är en stalker
Kirsten Dunst är en jävla stalker och hon följer efter mig överallt. Ända sen jag såg Elizabethtown så är hon där, natt och dag. Men jag tror jag kan ha sett henne tidigare. Redan efter Spider-Man strök hon längs knutarna, oblyg och inte rädd för att visa sig. Som nån slags ickemetafysisk Tingeling med ett leende som skulle kunnat välta Berlinmuren.
Inte har det blivit bättre efter att vi såg Marie Antoniette i Bio Mauritz. Gränserna mellan verklighet och fantasi sudddes ut och ett spel om vem som förföljde vem påbörjades. Tanken på post-modernistisk teori blev föringande till tryckta bokstäver på ett undanstuvat papper i väskan när hon tittade på mig från divianen i filmen första bild. Tease...en teaseande stalker - en motsägelse endast hon kan rättfärdiga. Jag insåg att jag hade förlorat greppet och att den tidigare stalkern nu var den stalkade. Du hade redan vunnit Kirsten, va fan hade du kvar att bevisa?
Nedan: Kirsten fångad på bild från min trip på Fraser Island i Australien Maj - 08.
En Hug(h)e anledning till att se Oscars-galan
The man of all men, Hugh "Wolverine fucking Drover" Jackman ska va värd för Oscarsgalan nästa år.
Som ni fattat gillar jag karln - verkar vara en begåvad jordnära typ. Dessutom ska han kunna sjunga. Det ultimata vore om han kom ridande in på scenen i bar överkropp med Wolverine-klorna utfällda och sen under ett sång- och dansnummer fick på sig smokingen. Jag tror det blir succé vilket som....
Kryssa av manlighetspoängen: Häst, eld, piska, hatt, skitig skjorta, skitigare scarf, skäggstubb.
Tunnelbanevrede!
I den strida ström av människor som vill av vagnen (varför så bråttom, det är ju inte så att ni lär bli kvar, kanske sist men det lär ni ju inte dö av?) så hörs en man i tidiga 40 säga till peroxidblond 17-årig brud med mössa:
- Knuffas inte!
- Äh,titta på dig själv...
Mannen vänder sig då om, förvandlad till en Lucifer på speed och steroider:
- Se på dig själv, djävla fit...!!!
Då blir man lite rädd och så vill man hem till Värmland igen
Världens sämsta julshoppare
Var Claes-Ohlson för att fixa lite fler klapps och grejer. Efter att i lagom omsorgsfull stress valt ut vad jag skulle ha går jag till kassan och får en kvitto på 289 spänn, 289 spänn var för jävla mycket och jag inser att jag borde kollat priset på prylarna. En minut senare återfinns jag vid byte och återköp för att ta tillbaka pengarna och fixa en bättre idé. Tämligen ambivalent kund.
Ja, allvarligt var det...
Klappångest
Nästa gång jag tänker: "Oj, vilken bra julklapp det här skulle bli", även om det fan bara är Juni, så kommer jag ta chansen och köpa den. Min julstress (jag har gett vika, förlorat min stolthet och antagit ordet som en del i min vokabulär)
byggar mer på prestationsångest över att vara personlig än tidsbrist.
En smart grej man kan ge bort är "Julefrid" med Time-out kort som betydder att personen i som får dem blir ursäktad från alla sociala sammanhang när som helst för att gå och va ifred. Det är jättebra att ha om man skulle hamna på en tråkig nyårsfest med drygt folk. Typ:
-Men öj, fan, ska du dra nu när vi ska äta hummer?
- Håll käften! Jag har lagt ett time-out kort! Du får inte snacka med mig ditt jävla tomeblossfyllo!
och så kan man gå därifrån och hävda Julefrid.
Givetvis rimmar man på klapparna:
"Trött på glögg och ischokla'?
Tänker att en mordbrand skulle sitta bra?
Vänta ett slag innan du höjer näven, här är en lösning listig som räven.
Använd detta och och hävda din makt så slipper förvandla festen till slakt"
Slutet är nära..
"...och i kulturskymmningen från en brinnande horisont hördes det dova ljudet av klapparande hovar från Apokalypsens fyra ryttare. Det sjunde tecknet hade visat sig. Dagen var kommen. Domen föll på oss som tillät detta."
Varsegod alla Idol-fans, en påse bajs.
Jag hatar Idol-konceptet och har ibland haft funderingar på hur man bäst skulle sabotera tävlingen utan att människor kom till fysisk skada.
Man får väl dock komma till terms med det faktum att det bästa trick Djävulen lyckast göra förutom att lura människan att han inte finns är få folk att uppskatta den typ av musik som Idol skapar.
Men efter igår måste ändå tycka lite synd om alla de stackare som suttit och spenderat sina pengar på att få sina favoirter i finalen. Säga vad man vill om Alice och Kevins talang (de är rätt medelmåttiga, om än charmiga, båda två) men inte fan är nån som varit med om allt det där värd att få en sånt jävla musikaliskt självmord som vinnarlåten var. Missförstå mig inte, det är inte direkt så att nån vinnarlåt varit suverän men det här var ju en vaggvisa av obemästrade mått. Och jag vet inte om jag talar helt emot mig själv när jag ens kan värdera skiten, men det är väl lite som att bajsa. Vissa gångar är det skönare än andra men det skulle inte vilja ta i det som kommer ut vilket som.
Ortsligt overkill?
Ett meget gott jobb
Om du trodde slaget vid Helms klyfta var ödesmättat var det inget mot den stämning som hängde i lufte när vi idag skulle få tillbaka våra tentor från kursen Filmhistoria (från filmens början till 60-talet). Inte hade det blivit bättre efter att vår redan legendarstämplade professor Trond Lundemo kommit i under vår föreläsning till ett unisont hispande efter anda och öppnat med orden "Det är med tungt hjärta är här idag" när han sedan undrade varför så förbannat många inte klarat tentan. Jag var väl egentligen inte orolig för om jag hade klarat den eller inte, jag hade ju svarat på allt, att däremot få ett A kändes lite som att sparka Saruman i pungen och få Gandalf att klappa en på axeln. Ganska gött med andra ord.
Senast jag drömde..
Jag kände mig otrygg och gick och partade med rektorn för Badvaktsskolan, som var rätt lik Ica-Stig i reklamerna förresten. Han tog inte min otrygghet på allvar och det sista jag minns är att de elaka killarna har fått reda på min adress och att jag antagligen kommer dö.
Drömmen påmindre rätt mycket om filmen Eden Lake som jag såg på Horror Night. Den var en av de få 5:or jag sett i år. Se den!
Sebastian kom först, sen kom jag 2:a...
Idag var jag uppe kvart i sju och bakade scones till frukost. Det kan tyckas jävligt ambitöst och bror duktigt av mig och det är det också men ursäktas av att det är det enda jag kan baka och det är gott och inte speciellt nyttigt.
När jag kom till skolan var jag skitrött och misslyckades hålla mig vaken till Midnight Cowboy, vilket kunde ses lite som en seger med tanke på att nån av herrarna bredvid mig hade en andedräkt från helvetet.
Efter skolan for jag för att möta upp min väpnare, medryttare, kollega och goda vän Sebastian som kommit tillbaka från Barcelona. Jag har saknat hans doft, hans musk.
Sen blev det snabba ryck för att hinna till Poetry Gangbang-tävlingen jag tänkt ta nån slags revansch i. Första dikten (som handlar om matte och kärlek) gick bra, så bra att jag hamnade i kvällens final och fick läsa en till dikt (den handlade om..eh..en madrass, eller jag som en madrass. Äh...det var som en slags reklamkampanj för få ligga). Vet inte om jag därmed krossade den nördigt idealiserade bild jag skapat av mig med den första men jag vann i alla fall inte finalen. Men jag var nöjd ändå. Sebastian kallade publiken i den lilla baren för "jävla pretton" lite för högt och sen gick vi.