Klappångest
Nästa gång jag tänker: "Oj, vilken bra julklapp det här skulle bli", även om det fan bara är Juni, så kommer jag ta chansen och köpa den. Min julstress (jag har gett vika, förlorat min stolthet och antagit ordet som en del i min vokabulär)
byggar mer på prestationsångest över att vara personlig än tidsbrist.
En smart grej man kan ge bort är "Julefrid" med Time-out kort som betydder att personen i som får dem blir ursäktad från alla sociala sammanhang när som helst för att gå och va ifred. Det är jättebra att ha om man skulle hamna på en tråkig nyårsfest med drygt folk. Typ:
-Men öj, fan, ska du dra nu när vi ska äta hummer?
- Håll käften! Jag har lagt ett time-out kort! Du får inte snacka med mig ditt jävla tomeblossfyllo!
och så kan man gå därifrån och hävda Julefrid.
Givetvis rimmar man på klapparna:
"Trött på glögg och ischokla'?
Tänker att en mordbrand skulle sitta bra?
Vänta ett slag innan du höjer näven, här är en lösning listig som räven.
Använd detta och och hävda din makt så slipper förvandla festen till slakt"
