Varsegod alla Idol-fans, en påse bajs.

Igår fick jag kompromissa om att titta på Idol. En slags accepterbar tvång kanske man kan kalla det.
Jag hatar Idol-konceptet och har ibland haft funderingar på hur man bäst skulle sabotera tävlingen utan att människor kom till fysisk skada.
Man får väl dock komma till terms med det faktum att det bästa trick Djävulen lyckast göra förutom att lura människan att han inte finns är få folk att uppskatta den typ av musik som Idol skapar.
Men efter igår måste ändå tycka lite synd om alla de stackare som suttit och spenderat sina pengar på att få sina favoirter i finalen. Säga vad man vill om Alice och Kevins talang (de är rätt medelmåttiga, om än charmiga, båda två) men inte fan är nån som varit med om allt det där värd att få en sånt jävla musikaliskt självmord som vinnarlåten var. Missförstå mig inte, det är inte direkt så att nån vinnarlåt varit suverän men det här var ju en vaggvisa av obemästrade mått. Och jag vet inte om jag talar helt emot mig själv när jag ens kan värdera skiten, men det är väl lite som att bajsa. Vissa gångar är det skönare än andra men det skulle inte vilja ta i det som kommer ut vilket som.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0