Jon - men eller hur?

Tro mig:
Kirsten Dunst är en jävla stalker och hon följer efter mig överallt. Ända sen jag såg Elizabethtown så är hon där, natt och dag. Men jag tror jag kan ha sett henne tidigare. Redan efter Spider-Man strök hon längs knutarna, oblyg och inte rädd för att visa sig. Som nån slags ickemetafysisk Tingeling med ett leende som skulle kunnat välta Berlinmuren. 
Inte har det blivit bättre efter att vi såg Marie Antoniette i Bio Mauritz. Gränserna mellan verklighet och fantasi sudddes ut och ett spel om vem som förföljde vem påbörjades. Tanken på post-modernistisk teori blev föringande till tryckta bokstäver på ett undanstuvat papper i väskan när hon tittade på mig från divianen i filmen första bild. Tease...en teaseande stalker - en motsägelse endast hon kan rättfärdiga. Jag insåg att jag hade förlorat greppet och att den tidigare stalkern nu var den stalkade. Du hade redan vunnit Kirsten, va fan hade du kvar att bevisa?


Nedan: Kirsten fångad på bild från min trip på Fraser Island i Australien  Maj - 08.