Borta...

SL-kortet är borta. Eller ja nånstans är det ju, men inte hos mig där det egentligen borde vara.
Jag var på bion och frågade om de hade hittat det. Hon som stod och rev biljetter anropade nån på sin walkite talkie som skulle kolla, det tog jätte lång tid och en pinsam tystnad uppstod. Jag frågade om hur man fick jobb på SF. Biljett-tjejen sa att man kunde ansöka via hemsidan. -Vad bra, svarade jag. Sen fick jag veta att det inte hade kortet. Surt.
Lika sur var kärringen på det högborgeliga kaféet Sturekatten, dit Sara kallade mig igår. De hade inte heller hittat nåt.
Snäll var i alla fall damen som svarade på hittegosavdelningen. Jag undrade om det var lika bra att jag köpte ett nytt och honsa att det kunde jag nog göra. Om de får in mitt gamal skickar dom ett vykort till mig och jag kan återköpa ett utav dem. Jag undrar hur det där vykortet ser ut och hoppas att jag får ett...

Psyko-spark

Jag har haft verbet Karata (av kampporten Karate såklart) i huvet de senaste tre dagarna. Alltså som i "Jag karatar dig i magen om du inte håller käften!". Tyder det på uppdämt vrede?

Var tappar du allt Jon?

Idag försvann mitt sl-kort nånstans mellan ca 14:30 och 22:00. Jag vet inte var. Jag hoppas på att männsikor i den här staden lämnar in sånt som de hittar. Det gör ju jag.

I övrigt så jag nåt som vidrigt som en gubbe med ett tuggummi i örat ikväll på t-centralen. Det satt liksom inte i hörselgången utan inträngt i det där vecket ovanför. Inte för att det finns några förmildrande omständigheter när man mna har ETT TUGGUMMI I ÖRAT!

Och ikväll slår det mig på nytt att....

...Aftonbladet är sjukt jävla dålig tidning, inte minst på nätet (så sluta gå in där pucko)

...jag ska ge mig själv godisförbud för det är inte nyttigt för varken kroppen eller plånboken

...Att brittisk accent är så är vackert t.o.m när den snackas av galna gangstrar som i Snatch


Konsekvent recenssion

En bra recenssion ska va tydlig och rak. Brorsan skicka en på sms igår:
"Fan Jon, Arn är nog det sämsta jag sett"

Jag behöver faktiskt ingen motivering till varför....

Saker som gjort mig gladare idag:

- Att jag kl 9 imorse blev klar med hemtentan och därmed kunde lämna i den i tid trots att jag var utelåst igår natt
- Ett liten minimännsika som sprang omkring inne på filmhuset
- Ett pensionärspar som höll handen på stan (varför är det mycket sötare när gamla gubbor och gummor gör sånt?)
- Att jag fick mitt studentkort på posten

Sen kommer jag nog vara ännu gladare när jag varit på bio sen ikväll

Tur att jag inte har stressmage

Idag gick jag upp vid havl sju för att vara vid universitet vid åtta för att skriva klart hemtentan. Sen satt jag och skrev konstant (två pisspauser) i 6 timmar. Jag blev klar med all text och nu ska jag bara dubbelkolla formalian och fotnoterna (fotnötterna låter roligare). Idag var det genrep på föreställningen också, det kommer bli kul. Jag får säga älgstudsare på värmländska. 18:30 imorn på Farsta gymnasium för den som vill kika.


Do änd dånt bäliv dä hajp

Har fått en askul roll som värmländsk dj i en sketch i föreställningen med UUP (Onsdag nästa vecka, har fortfarande ingen tid, ska kika asp) 
Det tar förvånsvärt mycket på krafterna att repa, i och för sig körde vi på från 10-19 idag så inte är så märkligt att man är lite vrak.  Föreställningen kommer bli skitkul. Bälive dä hajp!

Btw:
Ben & Jerrys Cookiedough
är brutalt överskattad. Precis som Kjell Bergquist. Dånt bäliv dä hajp.

Betraktelser från Gröna Linjen

Tunnelbana är lite mer spännande än granbussar. Kanske för att en större mängd männsksor använder dem och därav blir utfallet av orginal även det större.

Det här var de anmärkningsvärda betraktelser jag såg inatt när jag tog tuben hem:

- Rakade 17åringen med förspänt leende som hörde sin polare spela en låt på sin telefon och utbrister: Akon är den fetaste killen just nu! och börjar ravedansa i sitt säte "precis som jag gjorde i London"

-
Svartklädda södertjejen som på Mariatorgets perong från ingenstans drar fram en groteskt stor naturtrogen hudfärgad dildo och viftar runt med

- Rosmannen - ett återkommande orginal. En herre i trettioårsåldern som skulle kunna vara din biologilärare med hästsvans och glasögon om det inte vore för den billiga kritstrecksrandiga kostymen med skära slipsen, svarta handskarna och hinken med rosa rosor. Jag tror han säljer dem till de som frågar. Om det hjälper att se ut som en nördig Joe Labero vet jag inte.

- Kvällens sorgligaste var 55åriga vuxnabarnmamman, som uppiffad (men lagom sportig i dunväst) efter en utekväll med tjejgänget klev av tåget med tvåfingrar tryckta mot munnen, och försluppet och nästan lite elegant glider mot en soptunna för att kasta ur sig kvällens middag i betydligt mindre angenäm form mot hur den säkert såg ut ett par timmar tidigare

Tes och frågeställning...

...var nåt av det jag skulle tänka mera på i fortsättningen när jag skrev uppsatsatser, fick jag förklarat i anteckningar i blyerts på den övningsuppstas vi fick tillbak idag. Jag förstog kritiken och sög åt mig som en svamp.
Värre var det med Carl som la pannan i djupa veck och suckade över sitt papper som han tyckte såg ut "som en Miró-målning" p.g.a av alla understrykningar, cirklar och kommentarer.


Kvällsmys med Morgan och Brad

Nu ska jag se den underbara godnattfilmen Seven. Hörs imorrn säkert! Tjao!

Batman på t-banan

Jag fick hem Hans Zimmers och James Newton Howards mäktiga musik til Batman Begins på en skiva häromdagen. Sen dess har den nästintill konstant studsat ner mina hörselgångar. Vilken vardag som helst blir mer spännade när du tonsätter den med ett actionscore, som ett tajma sin entré i tricken till symbalslag och sånt där.
 
I dag bytte jag stundom till det nästan lika bra scoret till King Kong, även det av James Newton Howard (jävla snille den mannen alltså). I övrigt  skulle göra en del för att sitta på se soldnendgången från toppen av Empire State Building med Naomi Watts i knäet  fast jag nog hade kutat iväg om det kom suspekta attackplan i horisonten.  

Rätt så öm efter slagsmål

Ah, för även om det inte var Hulk som slog en så var golvet tämligen hårt när vi övade en fightingscen inför den kommande föreställningen med Ung utan Pung. 

Vi tränade även sång, och ni som känner mig bör nu få svettningar och orolig stirrig blick, och för er som inte känner mig får ni nu veta att jag har musikalitet som ett genomsnittligt spädbarn. Eller som Jimmie Pop skojar: "I sing like an amputee - Can't hold a note, can't carry a tune" .
Så när vår ledare Johan frågar vilken stämma jag sjunger får jag förklara att "det här med stämmor inte riktigt är min grej" och att jag därför "tänker sjunga rätt svagt". Johan säger sen att så jävla pjåkigt var det inte och jag faktiskt låg i rätt tonart, och ja, jag är så anspråkslös att jag faktiskt tar på mig nöjet att vara glad över att i alla fall klarat det.


Insättning på karma-kontot

Inatt när jag steg av vid Högdalens station hittade jag en mobil på en bänk. Nu har jag tagit reda på vem som äger mobilen och ordnat så att han ska få tillbaks den imorgon. Är inte jag en hyvens kille? Eller..är det fel på att ge cred åt sådana handlingar eftersom det är sånt egentligen borde vara självklart?

När dör gamla vanor då?

Efter ca 3 veckor i mitt nya hem letar jag fortfarande efter lampknappen på fel sida dörren när jag kommer in. Höger var alltid rätt förut, nu är det helt fel. Vissa saker tar nog tid.

I övrigt så fick jag jobbet som lärarvikare i Lärarjouren. Ska gå två utbildningar nu innan jag får börja jobba som jag förstått det. Jag och klasskamraten Carl var och firade på onsdagspuben i Gula Villan på universitetsområdet.
 En belgisk tjej från Studentteatern (vars möte jag var på igår)  började prata med mig och Tyckte att John (som jag döper om mig till när jag pratar engelska) inte lätt så svenskt. Vilket Carl kommenterar: "Hiis ril nejm, Jooooon, iss ah värry auld Svidish nejm. Sävvenhanndrädd jers år sou. Maj grejt grändfadesch nejm vass ålso Joooooon!"
Bra kille, han drog även en klockren lögn om att jag var 25. Ifall nånsin skulle tvivla liksom....

Det är synd om E-Type

E-Type är ledsen för att Max (Sveriges bästa hamburgerkedja punkt) har "förvanskat" hans  This is the way. "Jag blir förlöjligad" säger han till Aftonbladet. Ja, löjlig var han ju inte innan.

Han säger också att folk kan se honom som en sellout. Kan man bli sellout när man redan är kass eurodiscorappare med skitful frippa? Vilka är det som skulle kalla honom det från första början? Alla hans tre fans? 

Ett råd: det här med att ta sig på för stort allvar, det funkar inte så bra i sverige sörru E-Type


Ledsen E-Type

Vad skulle du göra sa du?

Det blir rätt uppenbart att man måste tjuvlyssna på ett samtal på tunnelbanan som börjar "Jo, så vi ska åka upp dit och spränga huset", speciellt när det är en 70-årig tant som säger det med visst sken i ögonen.


Det heter förskola och inte dagis

Det var nog egentligen den enda tillrättavisning jag fick på min arbetsintervju idag. Och jag antar att i den här världen så ska rätt vara rätt men i smyg kan man fortsätta säga dagis, liksom i hemmet, under täcket när ingen lyssnar.

I övrigt är det jobbigt att gå omrking på universitet - alla gawjuzz tjejer gör en konstant knäsvag.

Att gå upp 6:20

+ Jag känner mig inte specielt trött

- Duschen tyckte jag borde duscha iskallt. Finns det nån övre gräns för hur länge man kan vänta på varmvatten innan man ska ge upp?

Jobbintervjucasual?

Utan att ens föröska ser jag ju ibland ut att vara expert på det, men nu står det ändå still. Hur fan klär sig man sig inför en arbetsintervju för lärarvikarejobb?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0