Jon - men eller hur?

Efter att ha bakat lussebullar och pepparkaks-orcher med Cine-Mama och Millenium Falcon i Måndagsnatt och vandrar jag genom ett små tomt Högdalen. Givetvis är det aldrig tomt utanför Hödalens enda nattklubb Engelbrekt. Jag har aldrig vågat mig in dit mest för att om man ska gå på klientellet som alkohol-balanserandes står rökande utanför så skulle två saker kunna ske om jag gick in:
1. Jag blir någons "bäääääääschta vän" och får en fläck av tårar, svett och baksnus på axeln. 
2. Jag får spö för att jag skulle ses som ytterligare en konkurent i jakten på den fulla ensamstående mamman på rebound.

Jag gissar att Engelbrekt är som en finlandsfärja på land fast mindre och du har inte en chans att hoppa i vattnet om nå skulle gå snett.

Hur som helst. Utanför denna kväll så står två killar. En utav dem och ser ut som en en lång och smal Johan Glans med ful mittbena (och därmed inte så lik alls egentligen) och han vänder sig oväntat mot mig när jag går förbi:

Inte-alls-lik-Johan Glans-egentligen-killen: Urschäkta, får jag störa?
Jag: Eh, ja?
ialJGek: Vad står det bak på min rygg? (Vänder sig om och visar ett stort tryck på en svart jacka med en texten "Mean Machines" och nån slags tecknad figur som är småsvår att tyda)
Jag: "Mean Machines"
ialJGek: Vad är det för nåt då?
Jag: Inte en aning...
ialJGek: Det är ju sånna här gräv-maskiner (illustrerar grävskopa med kupade händer, vänder sig om och går in)

 

Fredag:
New Moon - skräp. Ja, jag betalade för att se den. Jag blir provocerad av hajpen, och efter att ha blibit tillrättavisad att jag inte kan uttala mig om filmer jag inte sett så blev jag tvungen att se den för att konstatera det redan uppenbara: ångestfyllda vampyrer, övertända varulvar och irrationella tjejer är antingen ofrivilligt roliga eller bara löjliga. Att tjejer gapar efter en snubbe som ser ut som psykot du inte vill sitta mitt emot på tunnelbannan är ett mysterier av Påsköns-dimenensioner.

Lördag:
Oväntande festkombon KPC med gästspel av Berja och Flinkus samt Grabbgäng har bra fest. Med kanske något mindre lyckad jakt på uteställe. Metro hade ett växthus där man dansade till Ricky Martin. Från dessa premisser kan vi dra två slutsatser: det var skitvarmt och du ville inte dansa eftersom det spelades RICKY MARTIN. Vi gick inom en och en halv timme.

Då blev det efterfest. Den bjöd på en slags flashback. Ett bevingat citat från min ungdom kommer från Berja. Vi är 14 och forna Yaman Productions sitter hemma hos mig sent en kväll. Som en irriterad fyraåring på crack springer Berja omkring och drar i skåpsluckor på jakt efter chips jag någongång nämnt att jag hade. Frustrationen växer tills han utbrister: "BLIRE NÅ SOURCREAM ELLE SKA JAG DRA HEM?!". 
Ungefär samma sak hände i Lördags vid tre när han inser att jag inte har någon sprit och Operation: Taxi till Statoil för Folköl (OTSF) inleds. OTSF slutar lyckligt en halvtimme senare och fröjden lägger sig i mitt vardagsrum till sju då lampan släcks och sömn blev.

Söndag:
Var ett som ett bra koma. Antar att man kan skylla eventuell otiming på det.