Hur du äter din Brejk kan vara nyckeln till din livsfilosofi.
Tog nyss en en rast från mitt pluggande (igen) men det går rätt bra faktiskt och jag köpte en hutlöst dyr Brejk i våra automater.
Det som som slog mig var hur jag åt den, 2 tuggor. Det ska fan inte behövas mer tänker jag. Men nu kommer vi in på min och Emmps eviga disskussion om hur man ska äta något.
Jag kan sitta och i tystnad antingen garva eller se med avsky på hur männsikor (av märklig anledning oftast kvinnor vilket jag har en mycket bra men mer praktisk teori på, men den tar vi en annan gång) äter små saker som man håller mellan tummen och pekfingret i små små tuggor. Vilket betyder att när jag svalt en Brejk på två tuggor (vilket är desamma som dryga 15 sekunder beräknat på Brejs tuggmotstånd) så sitter dessa personer med samma sak i 15 minuter.
Emmps hävdar att det har att göra med att man vill njuta länga av saker som är goda och det är ologiskt att smaska i sig nåt så fort du kan. Men det jag kom fram till nu att det nog lika gärna har att göra med en livinställning. Din filosofi om du så vill.
Dom som äter som jag; snabbt, glupskt, likt en utsvulten vargunge och som låter sig uppfyllas av allt det goda på en gång, är männsikor som lever enligt devisen "om du gör det imorgon kan det vara försent". Det finns helt enkelt inte tid att sitta och suga på saker för den enda som är konstant är ändring och du vet inte om du är en del av den ändringen. Och om ändringen kommer och du är en del av den, då behöver inte din Brejk va det så ät den innan det är för sent och njut av alltihop på en gång. Du vill liksom inte missa nästa sak och sitter du kvar och "njuter" och tror att du kommer hinna med allt då blir du nog fan sist till det.
De som däremot tycker att den här stunden ska räcka länge är de som ser livet som något mer konstant. Som inte tror att framtiden kommer kuta ikapp och slå en i bakhuvudet ifall de sitter och tar det lugnt ett tag. Som tror att kanske finns det inget bättre så jag gör det bästa av det jag har här och nu. Lite som att jag äter kakan, bit för bit och i slutändan kommer jag inte ha den kvar men jag har njutit av den i alla fall även om jag råkade missa en ny bättre kaka. Kanske bryr de sig inte lika mycket om att ta in nästa sak utan tar och försöker låta sig upprymmas av det lilla de har framför sig.
Kanske missar båda något väsentligt som den andra får? Kanske gör dom det inte. Värt att tänka på nästa gång du tar din Brejk är i alla fall: hur äter jag den och vad fan tänkte Jon att det skulle säga om mig egentligen?
Det som som slog mig var hur jag åt den, 2 tuggor. Det ska fan inte behövas mer tänker jag. Men nu kommer vi in på min och Emmps eviga disskussion om hur man ska äta något.
Jag kan sitta och i tystnad antingen garva eller se med avsky på hur männsikor (av märklig anledning oftast kvinnor vilket jag har en mycket bra men mer praktisk teori på, men den tar vi en annan gång) äter små saker som man håller mellan tummen och pekfingret i små små tuggor. Vilket betyder att när jag svalt en Brejk på två tuggor (vilket är desamma som dryga 15 sekunder beräknat på Brejs tuggmotstånd) så sitter dessa personer med samma sak i 15 minuter.
Emmps hävdar att det har att göra med att man vill njuta länga av saker som är goda och det är ologiskt att smaska i sig nåt så fort du kan. Men det jag kom fram till nu att det nog lika gärna har att göra med en livinställning. Din filosofi om du så vill.
Dom som äter som jag; snabbt, glupskt, likt en utsvulten vargunge och som låter sig uppfyllas av allt det goda på en gång, är männsikor som lever enligt devisen "om du gör det imorgon kan det vara försent". Det finns helt enkelt inte tid att sitta och suga på saker för den enda som är konstant är ändring och du vet inte om du är en del av den ändringen. Och om ändringen kommer och du är en del av den, då behöver inte din Brejk va det så ät den innan det är för sent och njut av alltihop på en gång. Du vill liksom inte missa nästa sak och sitter du kvar och "njuter" och tror att du kommer hinna med allt då blir du nog fan sist till det.
De som däremot tycker att den här stunden ska räcka länge är de som ser livet som något mer konstant. Som inte tror att framtiden kommer kuta ikapp och slå en i bakhuvudet ifall de sitter och tar det lugnt ett tag. Som tror att kanske finns det inget bättre så jag gör det bästa av det jag har här och nu. Lite som att jag äter kakan, bit för bit och i slutändan kommer jag inte ha den kvar men jag har njutit av den i alla fall även om jag råkade missa en ny bättre kaka. Kanske bryr de sig inte lika mycket om att ta in nästa sak utan tar och försöker låta sig upprymmas av det lilla de har framför sig.
Kanske missar båda något väsentligt som den andra får? Kanske gör dom det inte. Värt att tänka på nästa gång du tar din Brejk är i alla fall: hur äter jag den och vad fan tänkte Jon att det skulle säga om mig egentligen?
Kommentarer
Postat av: Sebastian
Ja, kanske kan det vara så. Det är en intressant teori (jag vet att du hatar det uttrycket) som jag kanske kan vara beredd att hålla med om. Känner igen mig i sättet att både äta glupskt och tänket. Oftast.
Du behövde en brejk, Newton behövde ett äpple.
Hatar fortfarande dom där bryt-muffin-med-händer-och-ta-lagom-stora-tuggor-tjejerna, oavsett deras filosofi. Värst!
Postat av: Jon
Men eller hur? Vi får diskutera detta över telefon nån dag. Jag är ju rädd att mitt hat en dag kommer lysa igenom när jag sitter på ett fik och någon blir rädd för att en kille satte och glodde förbannat jobbigt.Eller så är det bara bra.
Trackback
