Jon - men eller hur?

När man var liten som kille (nu snackar jag liten inte som "Jon är fortfarande strax under medellängd", utan mer när man var 4-7 bast i ålder) var det inte helt lätt att gå å pissa. Motoriken var ju som man fattar inte helt färdig utvecklad och det fanns ju lite att tänka på som träffa toaletten och inte övrigt toautrymme. Man kan säga att det var ett tvåhandsjobb. En hand måste se till att brallorna höll sig på plats (mjukisar var ju en favvo för de flesta) och den andra används för precisera styrningen på organet. 

Nu tänker ni, get to the fucking point, och ja, jag kommer dit. Prioritet (förutom att träffa toan) var ju då att inte träffa sin tröja varpå tekniken att hiva upp och att kila fast den mellan haka och bröst uppkom. Ni hajar säkert hur det ser, man står barmagad med framdelen på tröjan under hakan. Inte så krångligt eller hur? Nej.

Idag ståedes slående en drill på toan kommer jag på mig själv att utan att ens hivat upp tröjan står jag fortfarande med hakan fast mot bröstet. Som en reflex inlärd sen barnsben. Kutryggig, utan tillsynes någon hals liknar jag mest en pissande Quasimodo... 
Skräcken som slår mig: har jag omedvetet ,sen jag själv kunde kissa stående, sett ut som en puckelrygg på offentliga och privata toaletter världen om? Hur många har inte tittat snett och undrat om jag behövt hälp i detta svårt pressande tillstånd? Är detta mitt konstanta pissbeteende? Fortsättning följer...