Jon - men eller hur?

Brorsan och Sebba dök upp i fredags. Dök upp och dök upp, Sebba ser mig man ju på rätt långt håll men i alla fall. De kommer invandrandes på centralen och vi beger oss mot Gamla Stan för att stuva in väskorna i morsans lägenhet.
 
I morsans trappuppgång har alla likadana dörrmattor, sådana där röda/beige i strå, förutom en rebel som förvisso även han/hon har en i strå men med betydligt fler fula färger. Med tanke på att personen i fråga verkar ogilla att följa andra och har viss försmak taskiga färger kan det vara en miljöpartist men vi ringde inte på för att undersöka.

Senare på stan  hade Brorsan på sig guldbyxorna och sprider cash sig som det vore svett på en innebandyplan inne på Weekday , Sebba känner sig ful i håret och jag är mest hungrig.

Efter att varit lagom töntiga med att försöka tajma pinget på könummerpresentatören med ett finger i luften på systemet (jag rekomenderar den nya alkholfria cidern Stowford Press å det varmaste) drar vi hem för att bygga björn (förklaring kommer snart i kategorin Ord och uttryck) och chilla innan vi ska ut för att käka.

Käka gör vi på Grogg på Söder. Vi plockar vuxenpoäng genom att beställa dyr förätt, låta Johan i kunnig ton fråga saker som "Månadens öl...vilket är det?" och lämna ordentlig dricks. Vi förlorar dem emellertid med samtalsämnen som Topp 3: B'J's och min egna undran om "det är mycket majs i majskycklingen?" 

Planen på att gå ut faller lite på att Brorsan tycker att det vore mysigare att träffa John Blund än de hotta brudar från Djursholm som han nynnat om så ofta. Jag och Sebba går förvisso ut på en jakt efter ett ställe, men bir besvikna på att så mycket faktiskt stänger redan vid ett och tar en kopp kaffe på donkan istället. Fredag slut.