Jon - men eller hur?

Inte ens Come on Eileen kunde få mig att känna mig speciellt mycket gladare när jag vaknade imorse, och insåg, att förutom att ha bråttom hade en rätt tajt dag med rätt tråkiga saker att göra. Filmen vi såg idag (En dödsdömd har rymt) var i och för sig rätt spännande men gäspningarna blev tätare och jag nickade till, tursamt nog missa jag antagligen inte mer än 10 minuter och ingeting viktigare än att ny kille som hette Jost (hihi) smygit sig in i handlingen hade hänt.

Min klasskamrat Carl övertalade mig att köpa lunch i restaurangen och jag käkade bambaklassikern Nasi Goreng (funkar, eller hur Toffer?) med jordnötter och kokos och snackade statistarvoden m.m.
Efter föreläsningen ,som idag handlade om ljud, pallarade jag mig iväg till St: Eriksgatan där jag hittat en snubbe som kunde låsa upp min mobil. 400 spänn skulle han ha. Jag såg inte road ut. "Annars kan du göra det själv med en hammare" sa han bittert och ja förstod att han menade allvar.  Jag fick ta den smällen och blev lite gladare när jag hittade en Malte X-platta för en tia i en närliggande skivbutik.

När jag en timme senare hämtat den och kontrollerat så han inte pajat saken så drog jag till universitet för att styra upp saker inför min kommande arbetsintervju. Det gick smidigt och jag kände mig så gott mod att jag tänkte att jag till och med kan ta en annan väg hem (jag åkte tunnelbana till Liljeholmen och tog en buss därifrån). Mmm, man slutar aldig hitta saker att upptäcka här i storstaden.

Sådär, nu får jag ta och laga lite lådmat tills imorrn.