Jon - men eller hur?

Ibizafest på Faktoriet i Torsby. En chans att svänga sin lurviga i en svensk småstad. Kanske få en ökad förtåelse vad Mamma och hennes syster upplevde i sina ungdomsdagar. Helt ärligt visste jag inte vad jag kunde vänta mig. 

Efter de 78km ner till Torsby hamnade vi såsmåningom på en förfest i lägenhet i en av stans kyrkor. Alltså, inte så man satt i kyrkbänkar och blanda grogg på altaret men på nåt vis låg den vägg i vägg eller liknade. Kvällen var fortlöpte: Jag garvade lite åt Linas armpendel när hon sprang för att köpa chips, utbytte viktig erfarenhet tack vare hur alla känner alla i Torsby, och blev så snart tillfrågad att leka taxi för någons kusin. Betalningen skulle ske i hångel, men jag jag föredrog cash när inget kort på kunden kunde visas i förväg.

Efter några vändor fram- och tillbaka i Torsbys utkanter fick jag äntligen träda in det som kallas Faktoriet, byns största uteställe(?). Det var det ungefär lika trångt som i skuffen på medelsvenssons bil på väg hem från en shoppingrunda i Puttgarten och i princip samma densitet av alkohol. 
Nåväl, stämningen var hög och jag hittade sällskapet dansande till välkända låtar på det sandbeströdda golvet. Brorsans vilda upptåg var en bestående höjdpunkt kvällen igenom och jag var uppe med pennan för att tatuera Torsbyhyllningar på anonyma blondiner.

Kvällen led mot sitt slut och utanför Quickly som verkade vara snabbmatsstället to be blev jag återigen ombedd att vara taxi. Eftersom jag tycker att det är skitkul att köra bil sent med folk jag inte känner och har en obehaglig förmåga att vara kass på att säga nej...blev det ja. Omständiga turer till platser med lustiga namn som "Hål"

Strax innan 5 var vi alla tillbaka i stugan i Finnskogen och jag hade mött tre älgar på den långa men vackra vägen tillbaka.